Publicerad: 2006-09-22

  • Tipsa en vän
  • Skriv ut artikeln
Foto: cavemanart.com

Assyrisk konst inspirerade Da Vinci

KONST I denna berättar Sargon Maraha hur Da Vinci och andra renässansmålare blivit influerade av assyrisk konst.

Det var verkligen häftigt att sitta där i klassen som enda assyriern bland 40 andra elever och samtidigt höra läraren berätta om hur storheter som Leonardo Da Vinci och andra renässansmålare blivit inspirerade av assyrisk konst. Anledningen till att hon berättade mer djupgående om den assyriska konstens förhållande till europeisk konst var min bildanalys som jag fick i uppgift att skriva och som jag vill dela med mig till andra.

Betraktandet av symbolen
Ända sedan barnsben har denna magnifika skulptur funnits i hemmet likt en beskyddande husväktare men också en skrämmande demon. Varje gång jag i nutid får syn på skulpturen väcks nostalgiska barndomsminnen till liv och tankarna förs återigen till vårt gamla hus där den stod i sin prakt och glans. Av någon konstig anledning valde jag mina besökstillfällen hos skulpturen då jag befann mig ensam i huset. Tystanden i hemmet gjorde kanske att förhållandet oss emellan stärktes då både tid och ro fanns för grundligare analyser och filosofiska tankar kring symbolen. Eller var det rädslan som fick mig att utmana mig själv och sätta mitt mod på prov? Likt ett mandomsprov trots att jag bara var ett barn. Med tiden konfronterade jag skulpturen flera gånger om dagen, så småningom började jag vidröra den, betrakta den på nära håll, tolka mysteriet kring dess fasad samt rita av den.

Semitiskt utseende
I mina teckningar skissade jag alltid människohuvudet först för att det inföll sig mest naturligt. Håret hänger vackert nedanför nacken och slutar vid början av halsen. Tydligt markerade flätor syns i håret för att sedan utmynna i rektanguläraktiga former vilket i sin tur inger en stabilitet åt den enorma skallen. Ansiktet är kraftigt markerat och i mina ögon framställs det som ett typiskt "semitiskt utseende". Kraftiga käkben, tjocka ögonbryn och ett karaktäristiskt näsben. Ansiktet pryds av ett tjockt skägg som också är vackert flätat, ett skägg som på långt håll kan liknas vid svarta rubiner. Skägget fortsätter en bit nedanför bröstet och påminner om en beskyddande sköld. Huvudet kröns utav en hög och bred hjälm eller bonad.


[foto: hujada.com]

Dess omslutande "hjälmlinje" går i en cirkel runt huvudet ovanför ögonbrynen och markerar en sluten omkrets. Precis ovanför hjälmlinjen går det ytterligare två linjer i form av utsmyckning eller band och dessa ligger tätt ovanför varandra som i sin tur ger en komplett fasad. Ett steg över utsmyckningen ser man tre tjurhorn i sluten omkrets. Men endast kring bakhuvudet för att sedan utvecklas i tre hornspetsar från varsitt håll som möts i mitten sett framifrån. Så att det sammanlagt blir sex horn. Även dessa ligger på varandra i etapper eller likt en trappa.

Mysteriet kring skulpturens fembenta kropp
Dessa horn bidrar mycket till den skräckinjagande delen av utseendet. Ansiktets uttryck och blick ger mig en bild av att denna person kontra varelse är väldigt trygg i sig själv och samtidigt ger en tydlig markering, "hit men inte längre". Dock utan att se aggressiv ut. Kroppen ser ut som en tjurkropp, dess kraftiga benstomme vittnar om detta och sambandet mellan hornen och tjurkroppen blir allt tydligare. I den mening att betraktaren eller fienden kunde vid åsynen av skapelsen känna av eller frukta styrkan som en tjur besitter och i detta fall var det självaste kungen (Sargon II) man skulle akta sig för.

Då jag tror att han i kombination av djurens fysiska styrka och människans listighet ville göra en avbild av sig själv och därmed nå gudomlig respekt bland människorna under sin tid som regent. På ryggen utvecklas två giganstiska örnvingar i glänsande guldbruna nyanser, vingar som demonstrerar en fullkomlighet i styrka. Svansen på tjurkroppen består av en lejonsvans, kanske var det ett sätt att hedra lejonet som var av stor betydelse under kungarnas jaktäventyr. Mystiken och det mest intressanta hos skulpturen är ur mitt perspektiv dess fembenta kropp. Varför har den fem ben? Min första tanke som barn var att den kunde springa fortare med fem ben, men å andra sidan varför springa då man kan flyga? En annan teori är att den ska få ett bättre fotfäste och stabilitet då kroppen känns tung och stor.

Identitetskänsla
Än idag har jag inte löst mysteriet kring skulpturens fem ben trots att jag kan få svaret. Utan jag väljer mina tillfällen till att som i yngre dar analysera och betrakta dess utseende och mystik. Att jag ibland använder ordet symbol i samband med skulpturen eller som vi på assyriska kallar den "Tauro" men även lamassu beror på att många av dagens assyrier känner en slags närhet till hemlandet och får en identitetskänsla när symboler som dessa bärs kring halsen eller står som prydnad i hemmet. Ens egen historia finns där framför en och påminner om de forna assyriernas stormakt och på så vis känns det tryggt då avsaknaden av en stat är stor.

Inspiration från vingar och lejonjakter
Inspirationen de olika renässansmålarna fick från lamassun var från sättet man avbildade dess vingar. Tittar man på olika målningar från 1400- och 1500 talet så ser man att vingarna på till exempel en ängel framifrån avbildas på samma sätt som på en Lamassu. Eller från sidan kan de också se likadana ut, det vill säga kantiga och raka. En annan inspiration de antika stormakterna tog från assyriernas konst var avbildningen av lejonjakterna på sten. Detaljerna och precisionen som krävdes för denna bildkonst, eller lertavlor var unikt för den tiden. Detta kom bland andra grekerna att stå för. Det berömda vasmåleriet där en lejonjakt eller en scen ur den grekiska mytologin avbildades är kopplat till assyriernas konst. Fler inspirationer som de antika stormakterna förde vidare från två-flodslandet till Europa finns att läsa om i konsthistoriens kurslitteratur. En kurs jag starkt rekommenderar att läsa!

 

Sargon Maraha

 

läsarna kommenterar...

Suroyo 160808 - 14:32

Till Josef-Behövdes nog inga arkeologer på den tiden.det va lättare hitta fynd då.i alla tider har det funnits nyfikna människor som forskar runt i vida världen. De lättare att tro på en lögn/myt som haft nåra århundrade på nacken än att tro på sanningen när det väl hamnat rätt! Du är typisk en som faller offer för andras propaganda men blundar för din egen historia!

Josef Öz 160807 - 22:13

När da Vinci levde hade väl arkeologerna inte grävt fram tjuren ännu. Konstigt att han blev inspirerad av något han inte sett. Jag är mycket skeptisk till den här typen av etnocentrism.

Tihe 160804 - 13:50

Tihe Sargon! Free Assyria