Publicerad: 2009-03-31

  • Tipsa en vĂ€n
  • Skriv ut artikeln
Det assyriska nyÄrsfirandet avslutades den första april med en konungsparad vid Ishtarporten i Babylon.

DÀrför firar assyrierna nyÄrsfesten Akitu

TRADITIONER Enligt assyriernas tiderÀkning börjar det nya Äret pÄ den fjÀrde mÄnadens första dag, det vill sÀga 1:a april. DÀrför firar assyrier över hela vÀrlden idag nyÄret Akitu, Àven kallat Ha-Nison. Gott nytt Är 6759!

Med vÄrens ankomst vaknar naturen Äter till liv och upplever stor fruktbarhet. MÀnniskor pÄverkas och kÀnner starkt av denna livsförnyelse. Förr ansÄgs det dÀrför naturligt att ett nytt Är började i samband med denna livsförnyelse. Under antikens tid förklarades emellertid det mesta i livet och naturen med myter och genom gudars verk. Dessa myter utgjorde grunden för skapelseberÀttelser som förklarade det mesta i mÀnniskans omgivning. SÄ ocksÄ i Mesopotamien.

UtifrÄn den sumeriska-assyriska-babyloniska skapelseberÀttelsen förklarades det mesta i livet och naturen och dÀribland det nya Äret. En av de mest vÀlkÀnda och i det hÀr fallet viktigaste myterna Àr den om Ishtar, av sumererna Àven kallad Inana, fruktbarhetens, krigets, livets och dödens gudinna.

I berÀttelsen blir hon förÀlskad i en jordbrukare vars namn Àr Tamuz. Ishtar gÄr till Tamuzs mor Mingal för att fÄ hennes vÀlsignelse och tillstÄnd att gifta sig med Tamuz. Tamuz blir fruktbarhetens Gud och resultatet av deras giftemÄl blir en grönare jord av vÀxtlighet, mÀnniskor och djur blir mer fruktbara och förökar sig.

Firandet av nyÄrsfesten har tre bestÄndsdelar, Tammuz död, hans ÄteruppstÄndelse frÄn de döda (Ishtar steg ned i dödsriket och ÄtervÀnde i triumf tillsammans med ÄteruppstÄndne Tammuz), och glÀdje pÄ jorden.

Av de uppgrÀvda arkeologiska fynden, frÀmst lertavlorna i Ashur framgÄr att dessa högtider fortlevde i omrÄdet fram till kristendomens intrÀde. Firandet av den assyriska nyÄrsfesten "Akitu" (idag benÀmnd Ha-Nison, vilket betyder första april), har Àven sin bakgrund i utvecklingen av de politiska, sociala och religiösa relationerna bland befolkningsgrupperna och ocksÄ i centraliseringen av de samhÀlleliga relationernas utveckling i Mesopotamien.

NyÄrsfesten hade med tiden utvidgats sÄ att den omfattade sÄvÀl folkliga som religiösa högtider. En av de viktigaste anledningarna till att denna fest hade en sÄ hög status var dess samband med det Mesopotamiska skapelseeposet. BerÀttelsen, som Àr i tre delar och omfattar sju lertavlor, anfördes ordagrant till befolkningen av översteprÀsten pÄ festens fjÀrde dag, med eposets begynnelseord. "Enuma Elish" som betyder "dÄ dÀrovan". Firandet av nyÄrsfesten och sÀttet att förmedla eposet ÄskÄdliggjorde segern över kaosmakten:

Enligt assyriernas tiderÀkning börjar det nya Äret pÄ den fjÀrde mÄnadens första dag, det vill sÀga 1:a april. Babylonierna firade nyÄrsfesten under tiden 1-12 april. Enligt dagens rÀknesÀtt sammanfaller denna period i mitten av mars. Skillnaden beror pÄ att det sumeriska/babyloniska mÄnvarvet dÄ omfattade 29 eller 30 dagar.

I Mesopotamien firas det assyriska nyÄret Akitu med stora öppna fester ute i den fria och vÄrsköna naturen, dÀr tusentals mÀnniskor deltar under festligheterna som varar i flera dagar. I diasporan firar assyrierna nyÄrsfesten Akitu under mindre former och arrangemang. Seder och traditioner bevaras bÀst i sina egna kulturella miljöer. Firanden av gamla traditioner sÄsom Akitu Àr mycket viktiga eftersom dessa dels bidrar till och upprÀtthÄller banden och gemenskapen inom gruppen och dels bidrar till bevarandet av gruppens historiska och kulturella arv.

Myten handlar om hennes nedstigning till dödsriket "Shiol". Ishtar fÀrdas ned till underjorden för att trÀffa sin syster Ereshkigal (dödens gudinna och hÀrskarinna av underjorden) i syfte att befria nÄgra sjÀlar frÄn underjorden. Ereshkigal blir dÄ arg pÄ sin syster Ishtar, och bestÀmmer sig att förgöra henne. PÄ vÀgen dit tvingas Ishtar att gÄ igenom 7 portar och vid varje port tvingas hon ge bort nÄgot av de plagg som hon bÀr. NÀr hon slutligen Àr framme vid sin systers sida stÄr hon dÀr blottad och berövad all den makt som hennes praktfulla drÀkt symboliserar. Svag och försvarslös drabbas hon av 60 sjukdomar och blir dömd till fÄngenskap i dödsriket.

Lyckligtvis har Ishtar redan talat om för sin trogne sÀndebud Mishogal
att om hon inte ÄtervÀnder inom loppet av tre dagar sÄ ska denne vÀnda sig till Ea, visdomens och vattnets gud, och be om rÄd. NÀr Ea fÄr höra vad som hÀnt skapar han en vacker eunuck, Asu-shu-namir, och skickar honom till dödsriket för att befria Ishtar. Vid Äsynen av den vackre eunucken blir Ereshkigal, underjordens hÀrskarinna, vÄldsamt förÀlskad och ber om hans hand. Asu-shu-namir gÄr med pÄ detta men krÀver i utbyte att Ereshkigal ger honom livets vatten. FörÀlskad tvingas Ereshkigal acceptera hans villkor. Hon ger dÀrför livets vatten till Asu-shu-namir som i sin tur hÀller vattnet över Ishtars döda kropp sÄ att denna ÄteruppstÄr.

NÀr Erishkigal ser detta kÀnner hon sig lurad men lÄter sin syster leva. Ishtar fÄr tillÄtelse att ÄtervÀnda till de levandes vÀrld men i utbyte mot det krÀver Erishkigal att en ersÀttare tar hennes plats i dödsriket. Med detta krav lÀmnar hon dödsriket tillsammans med tvÄ vakter i form av djÀvlar. Under denna tid har varje mÀnniska och levande varelse sörjt Ishtars frÄnvaro, alla förutom hennes egen man Tammuz. NÀr Ishtar upptÀcker detta blir hennes vrede sÄ stor att hon vÀljer honom som sin ersÀttare i dödsriket.

Tammuz familj ber om förlÄtelse och barmhÀrtighet och sÄ smÄningom inser Ishtar sitt misstag och i sin sorg ber hon till gudarna att frige hennes man. Till slut visar gudarna ynnest och bestÀmmer att Tammuz varje Är fÄr spendera halva Äret i dödsriket och den andra halvan i de levandes rike. SÄ varje Är den första april ÄtervÀnder Tammuz frÄn dödsriket. Och med honom livet.

[Fotnot: Text sammanstÀlld av Josef Garis / Göteborg 2009]

Josef Garis