Publicerad: 2009-06-10

  • Tipsa en vĂ€n
  • Skriv ut artikeln

Glöm inte din rot

POESI Om jag kunde Àta Bethnahrins sand skulle jag tugga tills mina tÀnder gick sönder. Kanske pÄ sÄ sÀtt skulle jag kunna bli en del av jorden igen. Men jag oroar mig inte, jag har alltid kvar min rot. TvÄ nya dikter av Saul.

Glöm inte din rot

Glöm inte din rot, ty den sitter för alltd förgrenad i marken du hÀrstammar ifrÄn,
marken andra har spillt sitt blod för, blod som förankrade din rot djupare Àn vad du kan förstÄ.

Glöm inte din rot, för Àven nÀr allt annat dör ut eller nÀr nya saker blottas pÄ ytan Àr det ÀndÄ det som förblir kvar.
Glöm inte din rot, alla vi har en rot, det kan vara en kÀnsla, ett sprÄk, ett minne, ett barn.

Glöm inte din rot.


Mitt barn

Jag vill att mitt barn som liten, blir den jag Àr idag
och som vuxen, bli den jag var som liten.

NÀr jag var liten planterade min far ett trÀd intill vÄrt hus
jag vÀxte steg för steg med trÀdet vid huset
jag och mitt trÀd blev ett med tiden och vi bildade ett samband
nÀr jag frös sÄ bleknade den och nÀr jag rös sÄ föll alla dess blad
nÀr jag sÄg morgongryningen fick den liv pÄ nytt
men mest av allt var det under somrarna som vi trivdes och var fulla av liv
för varje andetag som tog mitt liv sÄ vÀxte den och nu finns jag snart inte till
men du, mitt barn, förblir vad som Àr kvar av min tid
och du skall lik mig vÀxa med trÀdet intill mitt hus.

 

Saul