Publicerad: 2010-04-07

  • Tipsa en vĂ€n
  • Skriv ut artikeln
Feride Rhawis sista önskan i livet Àr att Turkiet ska erkÀnna folkmordet. Foto: Linda Asmar

Hon överlevde Seyfo

LIVSÖDEN Hon var bara fem år när mamman mördades under folkmordet Seyfo. Än idag undrar Feride Rhawi varför det hände. Hujådå har fått en unik intervju med krigets 100-åriga offer.

- Jag vet inte vad mamma hade gjort för att förtjÀna att mördas. Det kan inte bara ha varit sÄ att hon var kristen. Vem har rÀtt att döma att det Àr fel?

Orden uttalas lÄngsamt och lite i taget ur Feride Rhawis mun. Hon sitter hemma i sin lÀgenhet i SödertÀlje, tv:n stÄr pÄ Suroyo TV som talar det enda sprÄk hon förstÄr: assyriska.

PÄ vÀggarna hÀnger kristna ikoner och pÄ fönsterbrÀdorna stÄr fotografier pÄ barnbarnen - och pÄ barnbarnsbarnens barn. Hon försöker minnas den dÀr dagen nÀr tillvaron blev ett helvete. Hon försöker att berÀtta om nÀr över en miljon kristna dÀribland assyrier mördades. Minnet sviker ofta men med hjÀlp av sin 82-Äriga son Ibrahim, kan 100-Äringen berÀtta.

Det var den tredje juli 1915. Feride var fem Är och bodde med sina förÀldrar, tre systrar och sin stora slÀkt i den kristna staden Midyat i sydöstra Turkiet. Det var en varm dag. MÀnnen var som vanligt ute och arbetade medan kvinnorna skötte hemmet. Ferides pappa var byggnadsarbetare. Plötsligt invaderades staden av flera tusen mÀn.

- Hela Midyat fylldes med aggressiva muslimer utan nÄgon som helst förvarning, ingen av oss var förberedd. Det sÀgs att det var tusentals allierade ottomanska militÀrsoldater och feodala kurder, sÀger sonen som Äterger sin avlidne fars berÀttelse.

Det var startskottet för folkmordet - en slakt som varade i mer Àn tvÄ mÄnader och vars syfte var att göra slut pÄ de kristna i landet. Den dÄ femÄriga Feride flydde tillsammans med sin far samt en stor del av staden, till byn Iwardo som till fots lÄg tvÄ timmar bort. De lÀmnade allt. Hus, hem, klÀder, mat, djur. Flykten gick till en kyrka dÀr flera tusen personer sökte skydd.

- DÀr var det enda hoppet vÄr tillit till Gud. För att fÄ plats stod alla uppradade tÀtt intill varandra. Det var varmt, svettigt. Folk svalt av hunger och törst.

Ferides minne av flykten Àr svag. Men en sak hon aldrig glömmer Àr att det var hÀr hon skildes ifrÄn sin mamma. Det var hÀr hon sÄg sin mamma för sista gÄngen.
Modern stannade kvar i Midyat med sin far som var hög tjÀnsteman. Men nÄgra dagar senare nÀr kriget förvÀrrats och hotbilden blivit starkare tvingades hon ÀndÄ att, med sitt spÀdbarn samt den nÄgra Är gamla mellandottern, fly till sin familj. Hon följde de stora flyktgrupperna men dÀr pÄ vÀgen ska hon ha kommit bort.

- Medan de andra gick i riktning mot Iwardo sÄ gick hon mot en annan by med muslimer. DÀr mördades min mamma. Hon tog fel vÀg och de mördade henne.

Ferides ögon fylls med tÄrar. Hon sluter sina hÀnder för ansiktet.

- Vad tjÀnade detta till, vad hade hon gjort mot dem?

Det faktum att Turkiet Àn idag inte erkÀnner folkmordet Àr detsamma som att pÄstÄ att mormodern aldrig blivit mördad, sÀger Ibrahim Rhawi.

- Eller mina farbröder, min moster, mina kusiner, grannar - de som var starka ledare inom gruppen och som valde att kÀmpa, men som till slut dödats. Den stora kristna gruppen i omrÄdet som plötsligt var borta. Hur kan man ens fundera pÄ att kalla dessa massmord vid nÄgot annat Àn just ett folkmord?

Feride Rhawi har en önskan:

- Min sista önskan i livet Àr att de erkÀnner det som jag har sett och upplevt.


FAKTA FERIDE RHAWI


Ålder: 100
Bor: Ronna, SödertÀlje
Familj: 7 barn, 39 barnbarn, 86 barnbarns barn, 17 barnbarnsbarns barn

 

Linda Asmar
Frilansjournalist