Publicerad: 2006-03-17

  • Tipsa en vĂ€n
  • Skriv ut artikeln

Ett vÄldsamt epos om kamp, vÀnskap, vishet och vansinne

TEATER Hur uppnÄr man visdom? Vad hÀnder efter döden? Kan mÀnniskan fÄ evigt liv? De eviga frÄgorna Àr centrala nÀr SOS Musikteater och GrÀnslösa Teatern framför sin version av vÀrldens Àldsta berÀttelse - den om Gilgamesh, hÀr med undertiteln han som vÀgrade dö.

Platsen Àr Kulturen i Lund en kall söndagseftermiddag, och Auditor- iet dÀr förestÀllningen hÄlls Àr vÀlfyllt. I publiken syns frÀmst grÄnande och vita huvuden, men Àven en och annan yngre har tagit sig hit.

För regin stÄr Karim Rashid, kÀnd för sin nyskapande och formförnyande teater dÀr han ofta kombinerar samtida europeisk och orientalisk teatertradition. I rampljuset stÄr Sven Kristersson, med en lÄng trÀstav och en filt som enda rekvisita. Kristersson framför sjÀlv alla roller och stÄr ocksÄ för manus och sÄngtexter. FörestÀllningen om Gilgamesh ingÄr i hans forskningsarbete kring musikaliskt berÀttande vid Musikhögskolan i Göteborg. PÄ scenen finns Àven slagverkaren Fredrik Myhr (bland annat Guldbagge-belönad för sin medverkan i "Music for one apartment and six drummers") som effektfullt ackompanjerar Kristerssons berÀttelse med en mÀngd olika föremÄl till sin hjÀlp.

Kristerssons tolkning av de olika karaktÀrerna ger upphov till mÄnga skratt och pjÀsen prÀglas av en smÄtt humoristisk ton - i kontrast till de starka och tunga teman den behandlar. Exempelvis kan nÀmnas att Enkidus repliker framförs med bred skÄnsk dialekt, Ishtar lÄter som en bortskÀmd brat och Siduri, vishetens gudinna, talar med tysk brytning. Kristerssons uttrycksfulla kroppssprÄk och starka inlevelse gör resultatet mycket minnesvÀrt.

Samtidigt som historien som berĂ€ttas och vĂ€rlden vi lever oss in i under förestĂ€llningens gĂ„ng Ă€r sĂ„ lĂ„ngt ifrĂ„n den verklighet vi lever i idag, görs den i hög grad aktuell genom sitt framförande och dess tidlösa existentiella karaktĂ€r. Den moderna tolkningen med omvĂ€xlande sĂ„ng och berĂ€ttande tillsammans med olika slagverk gör visserligen att det kĂ€nns lite tomt pĂ„ scenen emellanĂ„t, den dĂ€r pampiga kĂ€nslan saknas. ÄndĂ„ övervĂ€ger det positiva - det hela blir mer personligt och man tar till sig det som framförs pĂ„ scenen pĂ„ ett annat sĂ€tt Ă€n om dĂ€r hade stĂ„tt en hel ensemble.

UtgÄngspunkten till manus har legat i Lennart Warrings och Taina Kantolas översÀttning av Gilgamesh-eposet, och efter förestÀllningens slut fanns Warring pÄ plats och berÀttade om eposet. Det diskuterades bland annat hur det kan ses som intertext i Bibeln, Koranen, Bhagavadghita, Odyssén, Iliaden, Tusen och en natt, och mÄnga andra litterÀra verk, och hur eposet Àr som en outsinlig kÀlla till filosofiska funderingar, psykologiska vissheter och kulturella markörer. Warring nÀmner Enkidus civilisering som en sÄdan, och pÄpekar att Enkidu "civiliseras genom kÀrlek". HÀr Àr den starka kontrasten i dikotomin natur - kultur oerhört tydlig. Enkidu, som stod för det naturliga, djuriska och vilda, kultiveras i sitt förhÄllande med Samhat och blir dÀrmed mÀnsklig, för att senare bege sig frÄn stÀppen (naturen) och trÀda in i staden (den kulturella).

En viktig förklaring till det psykologiska djupet anser Warring vara att Sin-leqi-unninni, som skrev standardversionen av eposet, var lÀkare och exorcist (professionen kanske nÀrmast kan jÀmföras med dagens psykolog, dÄ man pÄ den tiden menade att mentalt sjuka personer var besatta). Detta Àr anledningen till den omfattande kunskap om mÀnniskans inre som kan anas vid lÀsningen av Gilgamesh-eposet.

Slutligen gavs utrymme för frÄgor och diskussion och jag kan bara konstatera att upplÀgget av hela arrangemanget var mycket lyckat och resultatet synnerligen upplyftande och givande!

Ninlil Athoraya