Publicerad: 2011-05-06

  • Tipsa en vĂ€n
  • Skriv ut artikeln
Artikelförfattaren Augin Kurt Haninke

DÀrför bÀr vi turkiska efternamn

IDENTITET

Assyrier som har kommit från Turkiet bär turkiska efternamn som de tvingades till redan på 1930-talet. Men i de nya invandringsländerna, särskilt i Sverige, har många bytt tillbaka till sitt gamla familjenamn eller antagit en svensk variant av det. Journalisten Augin Kurt reflekterar här över Mustafa Kemals assimileringspolitik och över sitt eget turkiska efternamn Kurt. Han tänker i fortsättningen signera sina artiklar även med sitt assyriska familjenamn Haninke. 


Republikens grundare Mustafa Kemal och hans regering drev 1934 igenom en namnlag[2] som tvingade alla medborgare att anta nya turkiska efternamn och sluta anvĂ€nda sina gamla familjenamn. De fick nya ID-handlingar med de nya efternamnen, liksom deras hembyar och födelseorter fick pĂ„hittade namn.  Mustafa Kemal sjĂ€lv fick ett unikt efternamn enligt den nya namnlagen; AtatĂŒrk – turkarnas landsfader.

I mitten av 1920-talet, strax efter den nya turkiska republikens grundande, stĂ€ngde man alla icke-turkiska skolor, utom dem som tillhörde de tre erkĂ€nda minoriteterna armenier, greker och judar. Dessa hade Lausanne-fördraget[3] som garant för egna institutioner. Ett Ă„rtionde senare var turen kommen till slĂ€kt- och ortsnamnen som mĂ„ste ersĂ€ttas med turkiska namn. Som ett led i ett-folk-ett-sprĂ„k-politiken var det viktigt att byta efternamnet och födelseorten. NĂ„gra generationer senare skulle ingen kunna veta att byn YemiƟli egentligen hette Enhil och dess assyriska invĂ„nare hade bott dĂ€r i ett par tusen Ă„r innan turkarna kom till dessa trakter. 

 Under andra halvan av 1930-talet sjösattes sĂ„ ett omfattande projekt att dela ut nya, fejkade turkiska namn till medborgarna. Khuroyo Aziz GĂŒnel (1918-1997) fick uppdraget att hitta pĂ„ nya namn, berĂ€ttar han i en bandad intervju med Jan Beth-Sawoce i augusti 1997:

”Jag minns sĂ„ vĂ€l perioden dĂ„ nya efternamn och nya ortsnamn skulle ges till befolkningen. I Midyat var det jag som gav dessa namn. Jag var ganska ung dĂ„, nĂ€r borgmĂ€staren kallade mig till sig. Han hette Kocamanoğlu i efternamn. Jag gick till honom och han sade till mig; Jag vill be dig om en sak. MĂ€nniskorna hĂ€r vet inte vad ordet efternamn betyder. Vi mĂ„ste tvinga dem alla pĂ„ nĂ„got sĂ€tt att byta sina efternamn. Jag ska ge dig en tjĂ€nst pĂ„ folkbokföringsmyndigheten. DĂ€r kan du se till att alla assyrier i staden byter efternamn. Är det uppfattat?

Jag gjorde precis som han hade sagt, satte mig pĂ„ ett kontor i folkbokföringsmyndigheten, tog fram alla listor över befolkningen och familjerna började komma till mig gruppvis. Jag kallade in dem till mig varje familj för sig och gav dem alla nya efternamn och nya namn pĂ„ byarna som jag skrev in i det nya registret. Om vi tar Kfarze[4] som ett exempel, kommer namnet frĂ„n tvĂ„ kurdiska ord; Kafar Zer (Kevvir Zer =guldsten). Jag hittade pĂ„ dess turkiska motsvarighet, AltuntaƟ, och införde det i registret.

Vi brukade göra dessa namnbyten utan att informera befolkningen om orsaken. Senare fick alla nya id-kort med de nya efternamnen.De gamla id-handlingarna fick kastas. Alla fick nya. Jag gjorde detta i folkbokföringsmyndigheten som var understĂ€lld borgmĂ€staren. Jag var runt 25 Ă„r[5] dĂ„. Ingen annan har befattat sig med det hĂ€r projektet. Dessförinnan hade borgmĂ€stare Kocamanoğlu sagt till invĂ„narna i Midyat att gĂ„ till folkbokföringsmyndigheten med sina gamla id-handlingar och byta dem mot nya.” (Översatt frĂ„n intervjuns turkiska, skriftliga version).

Detta blev resultatet av patriark Elias Shakers lojalitetsförklaring mot republiken. Om han inte hade avsagt sig alla minoritetsrĂ€ttigheter under förhandlingarna i Lausanne, dĂ„ hade Ă€ven assyrierna fĂ„tt möjlighet att klassas som en erkĂ€nd etnisk minoritet. I stĂ€llet fick hans folk i fortsĂ€ttningen bli”riktiga” turkar genom turkiska efternamn.

Denna artikel Ă€r en del av min kommande bok som heter ObekvĂ€m sanning. Under arbetet med boken inledde jag en lĂ€ngre studie om patriark Shaker och hans tre efterföljare pĂ„ patriarksĂ€tet för syrisk-ortodoxa kyrkan. Det handlar om hur Shaker försökte turkisera oss assyrier medan de andra försökt arabisera oss, i synnerhet nuvarande patriark Zakka Iwas. Patriark Shakers obrottsliga lojalitet mot sĂ„vĂ€l sultanen som senare AtatĂŒrk Ă€r vĂ€ldokumenterat i bĂ„de skriftliga och muntliga kĂ€llor. Materialet har blivit sĂ„ omfattande att det Ă€r tĂ€nkt att ges ut som en egen bok.

 

Augin Kurt Haninke

Journalist



 * Kurt betyder varg pÄ turkiska. Sedan slutet av 1930-talet har vÄr familj ocksÄ haft Kurtdili (vargtunga) och Akkurt(vit varg) som officiella turkiska efternamn. Vem som Àndrade efternamnet fram och tillbaka vet vi inte riktigt, kanske nÄgon tjÀnsteman pÄ folkbokföringsmyndigheten. VÄrt assyriska slÀktnamn Àr Haninke, efter min farfars farfar som hette Hanen (Yuhanen).

[3] Undertecknades i juli 1923 i den schweiziska staden Lausanne. Avtalet blev en triumf för AtatĂŒrks regering

[4] PÄ assyriska Àr Kfar en förkortning av Kafro och betyder by. Ze Àr en förkortning av Farzlo (jÀrn). (Se İran, age. s. 17).Kfarze betyder alltsÄ jÀrnbyn. Detta var khuroyo Aziz vÀl medveten om, i alla hÀndelser nÀr han berÀttar om det strax före sin död 1997, men han vÀljer ÀndÄ att ge sin hemby en kurdisk betydelse, möjligen för att lÀttare kunna rÀttfÀrdiga dess turkisering.

[5] Khuroyo Aziz föddes 1918, enligt hans egen biografi. DĂ„ blir det 1943 som han syftar pĂ„, men namnĂ€ndringarna mĂ„ste ha tillĂ€mpats redan under andra halvan av 1930-talet. Enligt paragraf 7 i den nya namnlagen frĂ„n 1934 mĂ„ste den genomföras inom tvĂ„ Ă„r. Min farfar Gawriye Haninke dog 1938, samma Ă„r som AtatĂŒrk, och hade redan fĂ„tt sitt nya turkiska efternamn Kurtdili enligt hans efterlĂ€mnade id-handling. Det Ă€r dĂ€rför sannolikt att khuroyo Aziz överdriver sin egen roll i projektet, eftersom han mĂ„ste ha varit bara en tonĂ„ring nĂ€r de nya efternamnen distribuerades till befolkningen.