Publicerad: 2015-06-27

  • Tipsa en vän
  • Skriv ut artikeln
Rabita Kerimo berättar om sin morfar i Diyarbakir.

Min familj under Seyfo (10)

LIVSÖDEN För att markera hundraårsminnet av Seyfo publicerar Hujådå svenska assyriers berättelser om vad som hände deras familj under folkmordet. I det tionde avsnittet berättar Rabita Kerimo, 55 år, från Södertälje.

Min mormor har berättat vad som hände hennes man, min morfar. Han var 5-6 år under Seyfo och familjen bodde i Diyarbakir. Alla assyriska män i staden arresterades. Min morfars far var en modig man. Han hade lyckats gömma en kniv på sig. De arresterade männen hade händerna bakbundna på ryggen och vid ett obemärkt ögonblick lyckades han kapa banden med kniven. Han frigjorde också några andra och tillsammans flydde de. Morfars far blev dock fångad och soldaterna dödade honom genom att trycka ner honom på marken och slå honom i huvudet med en sten. Andra rymlingar, däribland hans svåger, klarade sig dock.  

Morfars mamma var sjuk och dog också hon. Min morfar blev sedan omhändertagen av en biskop och blev senare själv präst. Han dog när jag var tre år. Under folkmordet hade hans bror kommit ifrån honom och till sin död visste morfar inte vad som hade hänt honom. Mormor berättade att han ofta brukade säga att hans bror kanske levde. Jag undrar själv ibland om jag har kusiner som jag inte vet om.

Bland assyrierna har det på grund av Seyfo funnits en rädsla och en försiktighet. Jag minns när jag var tretton år och det var Ramadan. Min mamma sade åt mig att jag absolut inte får äta något offentligt. Men på en rast gick några muslimska klasskompisar till kiosken. Jag sade nej när de frågade om jag ville gå med. Men sen tänkte jag: "Kan de som är muslimer, så kan väl jag." Jag köpte något som jag åt på väg tillbaka till klassrummet. Då kom en muslimsk pojke fram och gav mig en örfil. "Varför äter du framför oss?" frågade han mig och kallade mig gavur (otrogen).

När jag sedan gick till läraren och berättade vad som hänt var det enda hon sade: "Gör inte om det en gång till!"

Berättat för Svante Lundgren

 

Redaktionen