Publicerad: 2016-05-28

  • Tipsa en vn
  • Skriv ut artikeln
Joe Davids nya roman om Seyfo recenseras av Svante Lundgren.

Ny roman om Seyfo

BÖCKER En spännande och välberättad historia, men brister när det gäller det historiska, är Svante Lundgrens omdöme om en nyutkommen roman om Seyfo.

Det har varit knappt om verk om det assyriska folkmordet. Det gäller både faktaböcker, skönlitteratur och film. På svenska finns det mig veterligen två romaner som handlar om Seyfo: Besim Aydins Med döden som skugga (2006) och Nemrud Kurts De döda lär de levande (2015). Bägge dessa utspelar sig i Tur Abdin.

Inte heller på andra språk finns det något överflöd av romaner om assyriernas öde under svärdets år. Den mest kända romanen är Rosie Malek-Yonans The Crimson Field (2005), som utspelar sig i Urmia. Det är därför en händelse av betydelse då det utkommit en ny roman om detta ämne. Joe Davids The Infidels är en beskrivning av en ung flickas öde i Urmia år 1915.

Joe David är amerikansk assyrier som tidigare publicerat böcker om utbildningsfrågor. I sin nya roman är han inspirerad av sin mors öde, men har med konstnärlig frihet skapat en historia om hur en ung flicka efter outsägliga lidanden och svåra övergrepp överlever och tar sig till Amerika. Intressant är att större delen av romanen utspelar sig innan folkmordet börjar. Det är något som inte alls är illa. Tvärtom ger det en god inblick i det liv som assyrierna levde innan stormen och som fick ett så abrupt och tragiskt slut.

Huvudpersonen heter Judith Shamash och är tretton år när folkmordet börjar. Hon bor i en liten by på Urmiaslätten i Persien. Hennes far är en rik man som äger stora landområden. Judith är en oskyldig flicka som älskar att leka med sin hund och med sina dockor. Hon är aningen bortskämd samt frimodig och ambitiös.

Men hennes planer på att bli en berömd vetenskapskvinna får ett hastigt slut då den osmanska armén i januari 1915 ockuperar Urmiaområdet. Hon överlever genom att ta sin tillflykt till den amerikanska missionsstationen i staden Urmia. Efter att den osmanska armén dragit sig tillbaka i maj 1915 besluter familjen sig för att emigrera, vilket leder till ytterligare dramatik och tragedi.

Joe David skriver bra och berättelsen om Judith är medryckande och spännande. Däremot är bokens huvudperson inte representativ. De allra flesta assyrier i Urmia var inte så välbärgade och inte heller protestanter vilket Judiths familj är. Att författaren valt en sådan huvudperson kan bero på att det är lättare för amerikanska läsare att identifiera sig med en bildad och förmögen flicka.

Min enda invändning mot romanen gäller det historiska. Historiska romaner skrivs i regel så att huvudpersonerna är fiktiva, men alla de historiska händelser de genomlever är verkliga. Joe David lever inte alltid upp till det. Vissa gestalter, som sultanen, är historiska personer, medan Enver Pasha av någon anledning får heta Demir Pasha. Berättelsens skurk är guvernören i Urmia. I själva verket var den dåvarande guvernören, Azim al Saltaneh Sardar, en person som förfasades över turkarnas och kurdernas övergrepp på assyrier och andra kristna.

Kronologin är inte heller korrekt. Massmord och massdeportationer sägs ha ägt rum tidigare än vad som i verkligheten var fallet. Pinsamt är också att en person år 1915 beklagar sig över att britterna bara är intresserade av oljan i Persiska viken och i Mosul. Oljefälten i Mosul upptäcktes först i slutet av 1920-talet.

Okej, jag är yrkesskadad. Som historiker vill jag att de historiska detaljerna ska vara korrekta. Trots dessa brister är Joe Davids bok ytterst välkommen. Vi behöver fler berättelser som ger röst åt martyrerna.


Joe David: The Infidels. Books for All Times. Second edition 2015. 284 sidor.


Svante Lundgren

 

läsarna kommenterar...

Gaowdi 160530 - 17:51

"Oljefälten i Mosul upptäcktes först i slutet av 1920- talet." som om detta skulle motsäga författarens teori! Redan i förhistorisk tid kände man till rikedomen av naturresurserna i området, herr historikern Lundgren, men man hade inga behov av de. Annars hade man utvecklat teknologi för att utvinna de redan då. Med ditt resonerande skulle USA och kompani talat om för omvärlden att de går in i Irak och riskerar miljontals människoliv för att de har "Upptäckt" stora naturresurser i norra Irak och inte kamouflera detta med "Kriget mot terrorismen och störtandet av (diktatorn) Saddam" England släppte aldrig sitt grepp om dessa resurser vem de än lämnade den offentliga makten till. Sverige och USA ser resor för att kriga för IS som våldsbejakande terrorism, men inte resor för att kriga mot IS. Sätter sig denna dubbelmoral inte i halsen på Mona Sahlin

Tawdi 160529 - 10:22

Du är en pärla Svante

Josef 160528 - 13:32

towdi Svante