Publicerad: 2006-08-09

  • Tipsa en vĂ€n
  • Skriv ut artikeln

Ögonvittnen vi minns: Gibrael Baresso

LIVSÖDEN Ännu ett ögonvittne till det hemska som intrĂ€ffade 1914-1916 gick bort stillsamt i sitt hem sommaren 2004. Gibrael Baresso, som var född i Midyat i sydöstra Turkiet, blev lite drygt hundra Ă„r. Ingen kĂ€nner till exakt tidpunkt för hans födelse. Ett Ă„r mer eller mindre, vad spelade det för roll för farbror Gibrael och hans familj? De hade nog med att leva i nuet, framtiden visste de inget om. Men hĂ€ndelser och vĂ€ndningar i den unge Gibraels liv har Ă€ndĂ„ utstakat hans ungefĂ€rliga Ă„lder.

Åtskilliga Ă€r de gĂ„nger vi barn och syskonbarn suttit runt omkring farbror och lyssnat pĂ„ hans mĂ„lande och mörka berĂ€ttelser frĂ„n barndomen. De svartaste minnena har Gibrael frĂ„n hĂ€ndelser som intrĂ€ffade dĂ„ han var ungefĂ€r 12-13 Ă„r. Åren, som i folkmun kommit att heta "SvĂ€rdets Ă„r", intrĂ€ffade mellan 1914 och 1916, dĂ„ en massaker, ett folkmord, pĂ„ assyrier/syrianer och armenier pĂ„gick utan nĂ„gon uppmĂ€rksamhet frĂ„n omvĂ€rlden.

Ända inpĂ„ Farbror Gibraels sista dagar berĂ€ttade han för oss barn, syskonbarn och barnbarn klart och detaljerat om det han hade sett, hört och upplevt under "SvĂ€rdets Ă„r". Han berĂ€ttade bland annat om hur han som 12-Ă„ring hörde skottlossning inne i Midyats gator. Skotten tycktes komma frĂ„n alla hĂ„ll. DĂ„ han inte lyckades hitta sin familj tog han sig pĂ„ egen hand till en nĂ€rliggande gĂ„rd - familjen Adokas gĂ„rd. DĂ€r sĂ„g han hur liken staplades pĂ„ hög. Han lyckades undkomma fienden genom att gömma sig under liken.

- Jag hoppades att de skulle tro att jag var död, mina klÀder drÀnktes i blod frÄn liken som skyddade mig likt ett tÀcke mot himlen tills mörkret föll, berÀttade farbror Gibrael.

DÄ natten inföll och skottlossningen hördes nu pÄ avstÄnd smög han sig bort mot utkanten av staden och flydde frÄn Midyat till fots. Det tog honom tvÄ-tre timmars vandring att nÄ den högt belÀgna byn Iwardo dit mÄnga kristna assyrier/syrianer tagit sin tillflykt. HÀr Äterförenades han med sina förÀldrar och syskon som ocksÄ lyckligtvis klarat sig med livet i behÄll. Men mÄnga tusen Àr de familjer, slÀktingar och grannar som mist familjemedlemmar, nÀra vÀnner och anhöriga under SvÀrdets Är. Upp emot en halv miljon assyrier/syrianer och en miljon armenier berÀknas ha fÄtt sÀtta livet till under det som betecknas som historiens första etniska folkmord.

Gibrael vÀxte upp, trots sina hemska barndomsupplevelser, under lyckliga omstÀndigheter. Familjen Baresso hade lÄng tradition av att fostra duktiga hantverkare i vÀvning och stenhuggning. OcksÄ farbror Gibrael gick i hans fars och farfars fotspÄr. Gibraels far var en intellektuell man som trots mÄnga Ärs förtryck mot kristna behöll en stark tro pÄ det kristna ordet. OcksÄ Gibrael var hÀngiven sin tro. DÀrför blev de engagerade i de engelsktalande missionÀrernas verksamhet i Midyat mot slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Av missionÀren Miss Franga i den protestantiska församlingen lÀrde Gibrael sig lÀsa och skriva nÄgot som fÄ i hans generation behÀrskade. DÀrför blev han mÄngas ögon och fick lÀsa bibeln för dem.

SÄ smÄningom bildade han familj med sin fru Zio och fick fem barn. Under arbetskraftinvandringen i början av 60-talet utvandrade nÄgra av barnen till VÀsttyskland och i mitten av sjuttiotalet flyttade ett av barnen till Sverige. Gibrael och hans fru kom till Sverige 1978. För omkring 20 Är sedan miste han synen och det han sörjde mest var att han inte lÀngre kunde lÀsa bibeln. Men orden och psalmerna kunde han utantill och in i det sista spred han Guds ord genom sin sÄng. Den 20 augusti 2004 somnade han lugnt och fint in i ett evigt liv i himlen. FarvÀl och tack för att du förgyllde din omgivning med den goda handlingen och det goda ordet.

 

Baressos barn, barnbarn och syskonbarn

 





Ombud under riksombudsmötet 2015 i Jönköping. Foto: ARS