Publicerad: 2017-02-01

  • Tipsa en vän
  • Skriv ut artikeln

Genom skrivandet kan vi lära känna oss själva - Enana Hermez resa med papper och penna

PROFIL Att skriva och uttrycka sig är viktigt för vår utveckling. Nemrod Barkarmo beskriver en ung assyrisk kvinnas litterära och fysiska resa genom diktverk och länder.

I Al-Hasakah i nordöstra Syrien föddes år 1996 en flicka vid namn Enana Hermez. Hennes mamma kom från byn Tell Hormez och hennes pappa från Tell Nasri. Mamman arbetade i Tell Hormez och Enana och hennes två bröder, Ninos och Banipal, kom ofta under deras barndom att vistas hos deras morföräldrar i denna by. Därmed kom Tell Hormez att inneha en speciell plats i hennes hjärta och byn kom att kännas som hennes riktiga hem. När Enana växte upp kom hon att studera i Al-Hasakah, men vistelserna till Tell Hormez kom att fortsätta genom hela hennes liv i Syrien. Högtider, helger, i princip varje sommar kom att spenderas i denna by. I lågstadiet studerade Enana i "Martyr Edwar Iwas skola" i Al-Hasakah. Grundskola och gymnasium kom hon att studera i Al-Fari'aa skolan, en skola för toppstudenter, även den i Al-Hasakah. Gymnasiestudierna avslutades år 2014 och det var vid detta år som hon och hennes familj kom att fly undan IS:s terror för att bosätta sig i Europa.

Destinationen blev Tyskland, med målet att erhålla säkerhet och trygghet i familjens liv. Enanas familj hade svårt att ens föreställa sig att lämna deras hemland, men slutligen bröt kriget ut. Situationen och säkerhetsläget försämrades för den syriska befolkningen och år 2014 kidnappades hennes morbror av IS. Turen var på hans sida och han lyckades fly från sin fångenskap efter en veckas tid, men hoten kvarstod mot Enana och hennes familj. Morbrodern var gynekolog och IS-medlemmarna skrev hotfulla meddelanden på hans klinikdörr i Tell Tamer. I deras hot framförde de budskapet att morbrodern var en otrogen som "rörde muslimska kvinnor" och att alla assyrier var otrogna. Familjen såg detta som droppen som fick bägaren att rinna över och det var då de beslutade sig för att lämna landet. Libanon blev första hållplatsen, innan migrationspapper kunde säkras och en slutgiltig flytt till Tyskland kunde bära av. Enana och hennes familjs resa, med sökandet efter ett liv i trygghet, kom slutligen att få ett lyckat resultat. Hon är tacksam för den gästvänlighet som Tyskland visat henne och hennes familj och hon är tacksam att de lyckats ta sig till säkerhet med livet i behåll. För många kom samma resa och samma mål att innebära förlust och död.

Att komma till ett nytt land med en ny kultur, nytt språk och ett annorlunda samhälle kan innebära en del barriärer. Enana har ännu inte lärt sig tyska och hon har ännu inte kunnat fortsätta sina tidigare studier. Målet är att så småningom studera på universitetsnivå men en sak är dock säker; skrivandet kommer att vara en väsentlig del av hennes liv. Enana började att skriva dikter för några år sedan. Hennes första dikter kom att skrivas på arabiska, då det var det språk som hon var tryggast med. Hon hade lärt sig grunderna i att skriva och läsa på assyriska under en sommarkurs organiserad av Österns gamla kyrka i Tell Hormez. Grunderna var dock otillräckliga för att hon skulle kunna skriva dikter och hon saknade förmågan att uttrycka sina känslor till fullo, ändå tills Nineb Lamassu kontaktade henne för ungefär ett år sedan. Han hade bett henne att översätta en av hennes verk från arabiska till assyriska. I början var det knackigt och för varje ord var hon tvungen att ta hjälp av en ordbok. Med tiden blev det lättare och skrivandet började få ett flyt det inte tidigare haft. Idag har hon skrivit sex stycken på assyriska - två dikter, två opinionstexter, en artikel och en översättning av en egyptisk feministisk författare, Nawal El Saadawi. Nineb Lamassu är den person som varit till inspiration och hjälp i hennes skrivande på assyriska och för det är hon evigt tacksam.

Anledningen till att Enana till en början ägnade sig åt att skriva var den assyriska poeten Abdal Abdal. Han har funnits där som ett uppmuntrande stöd för henne och alla assyriska ungdomar, inte bara för att driva dem till att skriva utan även för att ta rollen som ungdomar med styrka att skapa förändring. Andra författare som haft ett starkt inflytande på Enana är den turkiske novellisten Elif Shafak och den tidigare nämnda Nawal El Saadawi.

Enanas intresse kom att växa och hennes glöd för det assyriska diktandet kom så småningom att skapa gnistor och eld. I ett samlingsverk med poetiska texter av ungdomar, utgiven av Enheduanna Publishing och med temat assyriska martyrer, var hennes bidrag det som vann första pris (1). I sin dikt gav hon sin syn på martyrers betydelse; "Assyriska martyrer dog inte enbart för den assyriska frågan och för det assyriska folket. Det är inte heller endast assyriska martyrer som dog för assyrier. All världens martyrer dog för oss människor, så att vi skulle kunna se tydligare och finna vår väg till en finare värld." Att vinna Malpanita Kat Esho priset var en stor ära för Enana. Det ger en kick av energi för varje blivande skribent att vinna ett sådant pris och att se hans eller hennes verk bli uppskattade. För det är hon ytterst tacksam till Enheduanna Publishing, dess redaktör Nineb Lamassu och hela redaktionsstyrkan för deras arbete i bevarandet och utvecklandet av det assyriska språket.

Dikter och verk skrivna av kvinnor på assyriska är något ytterst sällsynt. Förr hade kvinnan inte samma möjligheter till utbildning och hon förväntades ta hand om hushållet och familjen. Uppgifter som krävde styrka och uthållighet men som dessvärre underminerade andra egenskaper hos henne, möjligheten till utnyttjandet av sitt sinne och vetskap. Enana minns hennes mormor och historierna som hon berättade för henne som barn. Med varje yttrat ord satt Enana fastkedjad i uppmärksamhetens bojor. Genom de välskildrade historierna togs hon och hennes yngre kusiner till magiska platser. Hon är säker på att om hennes mormor haft en ordentlig utbildning hade hon varit en romanförfattare, eller åtminstone en som skriver barnböcker. Istället dömdes hon utefter hur bra hon städade och hur god hennes mat var, hur hon mjölkade korna och matade hönsen. Med större möjlighet till utbildning hade vi idag kunnat ha många kvinnliga författare och ledare. Många fick olyckligtvis inte chansen förr, men tiderna har kommit att förändras. Kunskap är åtkomlig för alla som önskar den idag och Enana hoppas att inte bara kvinnor utan även våra män drar nytta av de möjligheter som finns.

Enana har en kärleksdikt som publicerats i det senaste numret av Ashlay Nissaba och hon har en hel del assyriska dikter under arbete. Skrivandet är något som hon för alltid kommer att ägna sig åt, ett verktyg för henne att uttrycka sig med. Enligt Enana finns det inget bättre sätt att lära känna sig själv än genom skrivandet. Människan förändras ständigt så man behöver kontinuerligt skriva för att få en förståelse om sig själv och vad som händer runtomkring en. Jag och många andra hoppas innerligt att Enana fortsätter på den väg hon börjat. Hon har minst sagt varit en inspiration för många, i synnerhet ungdomar och kvinnor som haft en vilja att skriva men inte modet att fatta pennan. Om vi inte tidigare kände oss själva så lär vi göra det nu när vi fattar våra pennor. Vi har fått bevittna skrivandets kraft genom att ta del av Enanas omfattande och spännande resa, genom ord och beskrivelser och med penna och papper.

 ----

1.  Boken heter Rmuce d Nuro och dikten som vann priset heter ”Qeryona – ljus” 


Nemrod Barkarmo
Styrelseledamot Assyriska Ungdomsförbundet