Publicerad: 2018-03-06

  • Tipsa en vän
  • Skriv ut artikeln

Recension: The Heirs of Patriarch Shaker

BÖCKER Den engelska versionen av boken Patriark Shakers arvtagare innehåller många nya dokument och information vilket gör den läsvärd även för den som läst den svenska versionen, skriver Nemrod Barkarmo.

Inte endast en historia om patriarker, biskopar och präster och inte heller enbart en historia om kyrkomän och heliga skrifter. Boken "Patriark Shakers arvtagare" går in på djupet i den moderna assyriska historien, från Seyfo år 1915 fram till våra dagar. Boken speglar den roll som kyrkan och dess ledare kommit att ha för det assyriska folket under dess mest svåra och prövande stunder. I den nyutgivna versionen på engelska finns många nya dokument, händelser och analyser insprängda i den bok som redan tidigare var fullspäckad med nyttig information. Den visar hur många kyrkoledare utnyttjat sin position för egna syften och egen förtjänst och hur den assyriska nationen därigenom kommit att blöda och lida. Detta pågår tyvärr än idag. 

Att assyrierna blev decimerade till antal efter folkmordet 1915 är ingen nyhet för de flesta. Innan folkmordets början hade den moderna nationalismen spridit sig bland den assyriska folkgruppen och man kan sannerligen påstå att upplysningens tid hade stundat för denna folkgrupp. Samma folkgrupp som under en längre tid fallit i glömska bland sin egen omgivning och i omvärldens ögon. Nu började sekulariserade ledare stå i täten för spridandet av den assyriska identiteten, genom bland annat utgivning av assyriska tidningar. Men denna blomstrande tid kom snabbt att vissna och gå under i samband med Seyfo då de intellektuella eliminerades. Likt en hjord utan herde stod också assyrierna vilsna och förvirrade när kriget var över och krutröken hade lagt sig.

Dock genomfördes en del kraftsamlingar för att rädda det som fanns kvar av den assyriska nationen. Starka och modiga ledare så som Dr. Abraham K. Yoosuf, Joel Werda, Biskop Afrem Barsom (senare patriark) med flera närvarade under fredskonferensen i Paris 1919-20 för att framföra assyriernas krav och för att redovisa dess förluster under första världskrigets brutala folkmord genomfört av den Osmanska staten. På olika håll, samlade men ändå splittrade, gjorde assyrierna sitt yttersta för att säkra en framtida assyrisk autonomi under beskydd av England eller Frankrike. Till deras förtret fick de se sig besvikna av varje stornation som de desperat hade vädjat till.

Kyrkan hade varit en aktiv medspelare under dessa krav och gjorde mycket av det som stod i dess makt för att framföra assyriernas krav. Biskop Afrem höll inte sin assyriska identitet och nationalism som någon hemlighet och i många av hans tal och insändare kunde man på engelska läsa ordet assyrians och kravet på en assyrisk nation. När stormakterna senare svek biskopen och hans kollegor kom denna stolthet istället att förvandlas till ilska och motstånd mot allt som kunde befattas med det assyriska namnet. Från att ha agerat som företrädare kom Afrem Barsom som patriark, att bli en motståndare till den assyriska nationen.

Patriark Shaker, som innehar huvudrollen i denna bok, kan utan betraktas som en av dem som skadat den assyriska nationen mest. Många turkar, kurder och araber har öppet framfört sina ideologier om assimilering, förtryck och skingring av den assyriska folkgruppen men patriarken lyckades med det som många av dessa inte kunde, han sådde ett frö av splittring som än idag fortsätter att växa. Att gå in på djupet med alla de detaljer i boken om hur Patriark Shaker förorsakat den assyriska folkgruppen lidande skulle kräva allt för mycket utrymme men några exempel är ändå av vikt att ta upp. 

Bland annat hade patriarken inte krävt etniska minoritetsrättigheter under efterkrigstiden, något som ledde till att den assyriska folkgruppen endast ansågs som kristna turkar i den nya republiken. Konsekvenserna av detta var att alla assyriska skolor kom att stängas då man som "turk" inte hade rätt till egna skolväsenden och institutioner. Patriark Shaker gjorde det inte heller till någon hemlighet att han satte sin tillit till Mustafa Kemal Atatürk och hans styre. Ett av många exempel på detta ges på sida 41 där man kan läsa om händelser i Mardin 1918 då Osmanska riket förlorat kriget. Britter och fransmän hade belägrat Irak och Syrien och befann sig även inom städerna Adana, Antep, Marash och Urhoy i dagens Turkiet. De ville också inkludera Mardin. Följande kan läsas om händelserna i Mardin:

De olika representanterna från olika samfund var starkt splittrade om det brittiska förslaget. I slutändan valde de dock att följa den starka position som Patriark Shaker hade visat till den turkiska överhögheten. Han hade formulerat följande svar till Noel (brittisk officer): "Vi är turkar och vi söker inget annat än ett turkiskt styre. I annat fall är vi beredda att kriga som en enhet och offra både vår egendom och våra liv." 

På sida 43 i boken finns också ett liknande uttal av patriarken som visar på hur han med glädje stod under den turkiska överhögheten och därigenom även kom att grusa det assyriska folkets hopp och vision om en bättre framtid i sina ursprungsområden. Atatürk hade vid ett tillfälle samlat patriarker av de större minoritetsgrupperna i landet till ett möte; armenier, greker och assyrier. De etniska grupperna representerades vid denna tid av deras religiösa ledare. Atatürk hade bett de olika patriarkerna att frispråkigt ge utrymme för sina krav. Armenierna hade krävt att de östra delarna av landet skulle återföras till Armenien. Grekernas patriark hade sagt att Istanbul och dess västra delar skulle tillfalla Grekland. När turen kom till Shaker sade han följande: "Jag har bara två saker att säga: Vi är turkar och turkar skall vi förbli!". 

 

Utöver ovannämnda situationer ges fler exempel på patriarkens underlydnad och vänskap till den turkiska staten. Exempelvis ges utdrag ur dokument som även visar på hur patriarken fått lön och kanske andra betalningar av den turkiska staten. Att patriark Shaker ges så mycket utrymme är för att visa på hur han lade den grund för det som senare kom att bli ett upprepande mönster bland assyriska kyrkofäder. Patriarken hade bland annat förbjudit Dolabani att undervisa sina elever assyrisk nationalism och identitet. Hans efterträdare Afrem Barsom gjorde samma sak. 

 

Från bokens ena omslag till det andra ges otaliga dokument och exempel på hur den assyriska nationen fördärvats, ända från Patriark Shakers dagar fram till idag. Det ges exempel på hur den assyriska nationalismen frodats hos de flesta av våra kyrkofäder. Samma kyrkofäder som senare försökt rycka ut den assyriska nationalismen med rötterna.

Boken om Patriark Shaker och hans arvtagare är en bok som inte bara ska införskaffas för att ligga fint i bokhyllan. Ur den ska det läsas, markeras, sättas post-it lappar och noteringar. Genom den erhålls kunskap om de misstag som begåtts av ledare för den assyriska gruppen mot dess följare och ivrigt hängivna anhängare. Aldrig har det varit så viktigt att förstå historien för att också kunna påverka vår framtid. Jag likt många andra hyser en stor kärlek till vår kyrka och nation. För mig går båda hand i hand. Därför är det viktigt att vi samarbetar på samma premisser och inte förleds i den dvala som många tidigare kyrkofäder lett oss in i. Låt oss därför ta del av denna kunskap så att vi kan lysa upp där det tidigare varit mörkt så att vi alla kan se var vi sätter foten. Endast så kan vi undvika att bli ytterligare en arvtagare till Patriark Shakers splittring och arv. 

Källa: The Heirs of Patriarch Shaker. 2017. Augin Kurt Haninke. Nineveh Press. 

 

Nemrod Barkarmo