Publicerad: 2007-05-30

  • Tipsa en vĂ€n
  • Skriv ut artikeln

Är folkets vĂ€lgĂ„ng, mitt eller ditt ansvar?

LEDARE Som ung lÀr man sig, i ett tidigt skede, veta att man Àr assyrier. Ju Àldre man blir desto mer befÀsts den assyriska identiteten och blir Àn mer pÄtaglig. Genom hela livet ökar ens kunskap om den egna kulturen, sprÄket och Àrorika historia genom olika kanaler. Det kan vara genom familjen dÀr diskussionerna gÄr varma, i föreningar, genom olika förelÀsningar och i olika medier. Vad jag sedan som individ gör med denna kunskap, detta arv och hur jag tar till mig det förmedlade, varierar till en hög grad.

MÀnniskor Àr födda till fria individer att vÀlja fritt hur de vill utforma sina liv och vÀlja graden av engagemang i olika verksamheter. Vad som avgör om en person ska engagera sig eller inte Àr svÄrt att fastslÄ, ofta Àr faktorerna mÄnga och varierande. Fulla av energi, idéer och motivation engagerar sig personer i föreningar och verksamheter, förvÀntningarna Àr ömsesidigt höga, men tron och hoppet bytts ibland ut mot besvikelse och vemod nÀr förvÀntningarna inte infrias. Upplevelsen av att engagemanget Àr meningslöst infinner sig ofta hos dessa personer. Vad Àr det för vits med att engagera sig i sitt folk nÀr det finns vetskap om avsaknad av uppskattning, tacksamhet och vÀnliga ord för det genuina engagemanget. Det Àr vid sÄdana tillfÀllen som individen vÀljer sin frihet att inte engagera sig, och dÀrmed överlÄta ansvaret pÄ nÄgon annan.

MÄnga av de assyriska rörelserna har bildats genom personer med ett gemensamt intresse, syfte och ett stort engagemang med folkets överlevnad och framgÄng som fokus. Det assyriska folkets företrÀdare som vi med stolthet uppmÀrksammar och hedrar hade som syfte att föra vidare stafettpinnen, att engagera och mobilisera krafter som verkar för det egna folket. De investerade i folkets framtid med sitt engagemang, sina verk och sina liv och det Àr den lagda plattformen frÄn deras tid som vi nu med stolthet stÄr pÄ. En gnista av hopp för folkets framtid finns nog hos varje assyrier som genom uppmuntran och uppskattning sÄ smÄningom kan flamma upp till en eld som ger kraft och styrka.

Ansvaret axlas inte enbart av en person utan det Àr allas vÄrt ansvar att lÄta facklan brinna och föra kampen vidare. Det Àr livsavgörande för vÄr existens. Vi, du och jag Àr alla eldsjÀlar, vi bör visa det. En uppmaning till alla aktiva, verksamma och ansvariga personer i assyriska föreningar, institutioner och organisationer, Àr ta vara pÄ den kompetens som finns, lyft upp den och var inte frÀmmande för nytÀnkande och nyskapande. Det vi Ästadkommer nu Àr en investering för oss men det Àr vÄra barn som kommer att Àta frukten av vÄr skörd.

Kan en person lĂ„ta bli att bry sig och engagera sig i sitt folk? Är det möjligt som förĂ€lder att lĂ„ta bli att intressera sig för sina egna barns framtid? I en familj ser alla till varandras vĂ€lmĂ„ende och alla har sin roll i familjen för att den ska fungera och gĂ„ vidare. Detsamma gĂ€ller för vĂ„ra organisationer, alla ska vi ha vĂ„ra arbetsuppgifter, bĂ€ra ett gemensamt ansvar dĂ€r vi enade blickar framĂ„t och möter motgĂ„ngar och framgĂ„ngar. VĂ„ra barn och barnbarn skall med stolthet kunna hĂ€vda sin assyriska identitet och den anrika historia som den vilar pĂ„.
 
Detta Àr riktat till alla er som vill, men inte vet hur ni ska engagera er. Till er som tidigare varit aktiva men dragit er tillbaka av anledningar som enbart ni kÀnner till. Dessutom riktar vi oss till alla er som redan finns inom verksamheterna men som Àr tysta. Men frÄgan Àr hur nÄr vi ut till er alla? Hur ska vi göra er röst hörd nÀr ni i tysthet gÄr vidare? Var Àr ni nu, alla eldsjÀlar nÀr ert folk behöver er som mest? Kom, gör er synliga. Schismer, personliga konflikter och baktalande hör inte hemma i vÄra organisationer. Det för inget gott med sig, istÀllet försvagas vi bara och försummar vÄra barns framtid. Vi har helt enkelt inte rÄd med sÄdant. 

Faktum kvarstÄr. Kan jag som assyrier stÄ vid sidan och se pÄ nÀr mitt folk mitt folks identitet sakta men sÀkert suddas ut? Kan jag, som har kunskapen och engagemanget, med gott samvete inte hjÀlpa till? Har jag ett ansvar att föra fram det arv jag föddes med eller kan jag bortse frÄn det genom att blunda, ignorera och tro att andra ska bÀra Àven min del av ansvaret och utföra de uppgifter som jag Àr lÀmpad för? 

För alltid kommer det att finnas personer som Àr mer aktiva Àn andra, en del syns och uppmÀrksammas mer men alla har lika stor del i konsekvenserna. Det Àr den skara som inte syns men ÀndÄ finns dÀr som genom dess stöd verksamheterna byggs upp med som utgör den starka ryggraden i alla vÄra verksamheter som behöver blir större. Sedan Àr de mÄnga som stÄr vid sidan av vars stora intresse och engagemang ligger i att kritisera och feltolka allt. Bör de fÄ utrymme att fortsÀtta med det, utan att sjÀlv bidra med nÄgot konstruktivt? Har en soffliggare rÀtt att kritisera regering och riksdag nÀr den sjÀlvmant valt att inte rösta och pÄverka? Samtidigt kan det vara ett uttryck för missnöje, en protest av den skara som blivit besvikna och sÄrade. Er erfarenhet Àr viktig för att undanröja felsteg och upprepade misstag i de assyriska organisationerna.

Allas röst Àr likvÀrd och alla har vi ett ansvar att göra oss assyrier hörda. Ditt engagemang och intresse för ditt folk Àr lika viktigt som nÄgon annans, sÄ var med och för fram ditt folk in i framtiden mot framgÄng sÄsom vÄra företrÀdare Àmnade göra.

Förbundsstyrelsen