Publicerad: 2007-09-10

  • Tipsa en vĂ€n
  • Skriv ut artikeln

I demokratins namn har vi blivit ”civiliserade
och tappat kÀmparglöden!

LEDARE Historien upprepas. Vi har blivit brickor i ett nytt maktspel av nya statsmakter. Det Àr ett skrÀmmande faktum att den etniska rensningen intensifierats men ocksÄ att vi, assyrierna, sjÀlva oavsett var tappat förmÄgan att försvara oss och kÀmpa vidare. Det Àr dock inte helt sant eftersom mÄnga assyrier vÀrlden över har en identitet som Äterspeglas i allt de företar sig. Det var en del av rörelsens mÄl. Assyriska organisationer har alltid tampats med problem men aldrig gett upp. Det sÀgs att ett folk med posttraumatiska stressyndrom lever med en kÀnsla av maktlöshet men det Àr ocksÄ sÄ att de som kommer till makten lÄter den Àta upp en. Ytterligheter. Har vi assyrier under frihetens flagg och i demokratins namn blivit civiliserade individer? Och vad betyder det i sÄ fall?

Den 7 augusti 1933 massakrerades tusentals assyrier i staden Simeli i Irak, datumet har sedan dess kommit att bli en viktig minnesdag. Assyriers tÄlamod, och hopp, har satts pÄ prov i hundratals Är. KÀnslan av trygghet och frihet som ska vara sjÀlvklart i ens hemland har för assyrierna alltid varit en lyxvara som förunnats fÄ.

Assyriska riksförbunden arrangerad i Är, precis som alla andra Är, en manifestation, en fredlig demonstration, för att upplysa omvÀrlden om krig och rena slakten av assyrier förr och nu. Men rÀcker det? Den frÄgan Àr befogad eftersom bevakningen av media och ansvariga politiker var nÀrmast obefintlig. TillstÀllningar som denna registreras i förbifarten utan att vÀcka nÄgot större intresse, varken inom det svenska samhÀllet eller bland det assyriska folket. Vad krÀvs för att vÄra mÀnskliga rÀttigheter ska bevaras och rÀtten till assyriskt liv ska skyddas? Vid Ärets manifestation sade en av de inbjudna huvudtalarna Margareta Viklund, ordförande i Svenska kommittén för Assyrier, att de levande mÄste ansvara för de dödas röst. Vi kunde inte ha sagt det bÀttre sjÀlva. Nu Àr frÄgan hur man ska fÄ fler levande att vilja vara sina dödas röst, den röst som brutalt tystades ned och som fortfarande pÄ ett bestialiskt sÀtt tystas ned.

Det Àr hög tid att rannsaka oss sjÀlva. Vi klankar ned pÄ andra, alla andra, eftersom vi anser att varken media eller politiker gör tillrÀckligt för att, till exempel, stoppa den pÄgÄende etniska rensningen i Irak. Men hur stor Àr viljan hos oss assyrier i diasporan att föra kampen vidare? Stor skulle vi vilja sÀga. Vi har pÄ bÄde individuell och organisatorisk plan visat att vi kan göra vÄra landsmÀns röst hörd, att vi kan nÄ den politiska toppen, sÄ som europeiska parlamentet och den amerikanska kongressen. Vad Àr det dÄ som saknas? Enighet Àr svaret.

Ett enat folk Àr ett starkt folk! Hade vi varit eniga idag hade vi lyckats skydda vÄra bröder och systrar bÀttre, det Àr vi nog alla överens om. För den kunskapen har vi för vi Àr ju intellektuella, civiliserade mÀnniskor som integrerats och anpassat oss vÀl till det moderna samhÀllet. Som civiliserade tÀnkande individer Àr vi sansade och agerar inte förhastat. Individualismen som prÀglar det svenska samhÀllet har anammats av vÄrt folk utan eftertanke, och försatt oss i passivitet. Den har bringat med sig schismer, konflikter, personangrepp och ryktesspridning. Faktorer som genomsyrat, och genomsyrar, den assyriska rörelsen. Nu finns det inget utrymme för det, vi har enbart ett val och det Àr att förena oss, det Àr nu eller aldrig, och vi, i förbundsstyrelsen, vill inte gÄ till historien som den grupp som inte gick i tÀten för enighet. HujÄdÄ!!! Vi uppmanar alla att blicka framÄt och se möjligheterna. Vi kan! Vi ska!

Förbundsstyrelsen