Publicerad: 2008-03-20

  • Tipsa en vĂ€n
  • Skriv ut artikeln
Rosie Malek-Yonan.

USA Àr passiv i assyriernas frÄga

VÄRLDEN Los Angeles (AINA) – Medan han lĂ€mnade Mosuls heliga andes katedral pĂ„ fredag den 29 februari 2008, tillfĂ„ngatog bevĂ€pnade mĂ€n Ă€rkebiskopen Paulos Faraj Rahho, dödade hans chaufför och hans tvĂ„ livvakter (AINA 2-29-2008). Tolv dagar senare hittades den kidnappade Ă€rkebiskopen död, nergrĂ€vd i nĂ€rheten av Mosul (AINA 3-13-2008).

Det omfattande fördömandet av mordet pÄ den 65 Ärige Àrkebiskopen av den kaldeiska katolska kyrkan i Mosul Irak, har ekat runt hela vÀrlden. FrÄn den jordanska prins Hassan bin Talal, till pÄve Benedict XVI har ilskan och förolÀmpningen gjort sig hörd. Det har inte varit nÄgon brist pÄ uttalanden gjorda av olika assyriska, kaldeiska och syrianska grupper, individer och journalister. Flera olika kristna grupper runt hela vÀrlden har ocksÄ utryckt sin sympati och sitt stöd för det kristna folket i Irak. Olika berÀttelser om Àrkebiskopen Rahhos död i media den senaste tiden har ocksÄ bidragit till ilskan.

PĂ„ven Benedict XVI krĂ€vde i sin predikan förra veckan att massakrerna i Irak skulle upphöra. Kommer en abstrakt önskan om fred i Irak att förĂ€ndra nĂ„got? Kommer pĂ„vens vĂ€djan om att ”fĂ„ slut pĂ„ vĂ„ldet i Irak” att stoppa brutaliteten? Eller kommer orden snabbt eka ut i glömska tills hans predikan nĂ€sta söndag? PĂ„ven har vĂ€djat tidigare utan att fĂ„ nĂ„got gensvar.

Visade USA’s regering tillrĂ€ckligt mycket angelĂ€genhet att snabbt och aktivt leta efter Ă€rkebiskopen Rahho medan han kĂ€mpade för sitt liv i hĂ€nderna pĂ„ sina kidnappare? Tydligen var inte den uttalade vĂ€djan och kraven tillrĂ€ckligt starka för att fĂ„ den amerikanska regeringen att omedelbart agera medan Ă€rkebiskopen hölls mot en lösensumma. Men vad hade hĂ€nt om det var en amerikan, europĂ© eller israel som hade kidnappats? Hade vĂ€rlden reagerat annorlunda dĂ„? 

Ensamma och övergivna minskar den assyriska kristna nationens möjligheter att försvara sig mot daglig terror. ObevÀpnade och isolerade kan inte det hÀr folket slÄss mot den extrema terrorismen som riktats mot dem. De systematiska vÄldsamma attackerna har förvandlats till ett fullskaligt folkmord mot assyrierna, det infödda folket av Irak som inkluderar kaldéer, syrianer och andra olika kristna benÀmningar.

Med miljontals dollar som lagts pÄ kriget mot Irak med det sofistikerade krigsmaskineriet har USA inget grepp om konflikten som brutit ut pÄ slagfÀlten i Irak sedan 2003. Hur ska dÄ en obevÀpnad och försvarslös minoritet utan tillgÄngar eller vapen kunna överleva under dessa förutsÀttningar?

Efter mer Ă€n fyra Ă„rs medvetet riktade attacker mot den kristna befolkningen i Irak verkar det finnas en ”tillfĂ€llig vrede” till följd av mordet pĂ„ en Ă€rkebiskop. Men om och om igen har vi sett början av den ”tillfĂ€lliga vreden” som inte drivits fram hela vĂ€gen. Den 11 oktober 2006 halshöggs och lemlĂ€stades Fr. Paulos Eskandar, en syrisk ortodox prĂ€st. Det brottet borde ha varit tillrĂ€ckligt för att fĂ„nga vĂ€rldens uppmĂ€rksamhet och föra med sig förĂ€ndring i hur kristna i Irak behandlas.

Men hur lĂ€nge kommer dessa orĂ€ttfĂ€rdiga handlingar tillĂ„tas att fortgĂ„? Nu nĂ€r Ă€rkebiskop Rahho har begravts, kommer Ă€ven han att blekna frĂ„n minnet av andra som var före honom? Eller kommer den ”tillfĂ€lliga vreden” att fortsĂ€tta lĂ€nge och högljutt nog för att goda mĂ€nniskor i vĂ€rlden ska ta en mer aktiv roll i att rĂ€dda en nation frĂ„n utrotning? Kommer president Bush ha mod nog att ta av sig skygglapparna eller kommer han fortsĂ€tta snubbla i mörkret till sin sista dag som president?

Med varje attack mot kristna i Irak stĂ€ller jag frĂ„gan ”Har vi nĂ„tt bristningsgrĂ€nsen? Kommer det nĂ„gonsin en vĂ€ndpunkt för assyrierna?” Jag finner oftast svaret nĂ€r jag ser hur berĂ€ttelserna tynar bort. Naturligtvis Ă€r mordet pĂ„ Ă€rkebiskop Rahho tragiskt, men det Ă€r inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt ett unikt fall och bör inte överskugga det systematiska mördandet av otaliga andra oskyldiga kristna i Irak.

I juni 2006 blev jag inbjuden till Capitol Hill att vittna framför den amerikanska regeringen, om förföljelsen av assyrier i Irak sedan 2003. Det fanns ett löfte om hopp i luften. Jag vittnade om den ”tillfĂ€lliga vreden” för medlemmar ur kongressen och mitt vittnesmĂ„l rörde bland annat ombudet Betty McCollum till tĂ„rar.

Den ”tillfĂ€lliga vreden” rĂ€ckte tillrĂ€ckligt lĂ€nge för att fĂ„ kongressmannen Christopher Smith att besöka Irak, möta kristna assyrier och för att överlĂ€mna min rapport till amerikanska tjĂ€nstemĂ€n i Irak. Jag har sen dess vĂ€ntat pĂ„ att han ska leva upp till löfte nĂ€r han sa:

”Jag tackar dig för ditt kraftfulla vittnesmĂ„l. Jag vill att du ska veta att vi med ditt vittnesmĂ„l vill föra fram detta till vĂ„r egen regering och andra koalitionspartners, speciellt irakierna. Ditt vittnesmĂ„l kommer att anvĂ€ndas, det lovar jag dig, för att försöka stĂ€lla saker till rĂ€tta.”

Men trots att de vidriga illdÄden som begÄtts mot kristna assyrier och mitt vittnesmÄl om dem i Washington sÄ har det inte minskat vÄldsbrotten mot assyrier i Irak. TvÀrtom, brutaliteten har ökat till en ostoppbar hysteri medan vÀstvÀrlden fortsÀtter blunda. Löftet om hopp försvann.

FrÄn 2003 till 2008 har 48 kyrkor attackerats, bombats, brÀnts och förstörts. I januari 2008 utfördes sju koordinerade attacker mot kyrkor och kloster. Assyriska barn, munkar och nunnor halshuggna och styckade, assyrier kidnappade, hÄllna mot lösensummor och mördade. Unga assyriska pojkar korsfÀsta; kvinnor och unga flickor vÄldtagna, Assyriska mÀn och pojkar torterade och spÀdbarn brÀnda till döds. Assyrier har hotats och skrÀmts. Mark och egendom har konfiskerats. Företag har förstörts. PÄtvingad migration frÄn Irak som vid en punkt rÀknades till 2,000 assyrier varje dag. Muslimer som levererar hot om att konvertera till islam eller dö. Assyrierna i Irak, den hÀr lilla nationen har fortsatt leva fridfullt, tÄlmodigt och tolerant. De har blivit vittnen till sitt egna förfall genom en etnisk rensning med USA:s och koalitionens fulla vetskap, som blir tysta medhjÀlpare till de hÀr brotten.

Dagens assyriska folkmord pÄminner mycket om det assyriska folkmordet mellan 1914-1918 i Ottomanska riket och nordvÀstra Iran dÀr tvÄ tredjedelar av den nationen utrotades och Àven dÄ fanns det gott om tysta medhjÀlpare till dessa brott.

Sen befrielsen av Irak har hundratusentals assyrier som tidigare var produktiva medborgare av samhÀllet i sitt hemland Irak nu blivit flyktingar, strandsatta och övergivna i Syrien, Libanon och Jordanien. Tidigare drev de företag, hade hem, samhÀllen, skolor och kyrkor. Idag lever de i total fattigdom, övergivna utan hopp medan de möter avvisning frÄn lÀnderna de befinner sig i.

Kongressmannen Donald Paynes kommentar till mig den 30 juni 2006 löd: ”Ibland snurrar rĂ€ttvisans kugghjul sakta.” I assyriernas fall verkar det som att rĂ€ttvisans hjul stannat helt och hĂ„llet.

I juni 2007, ett Är efter mitt vittnesmÄl, godkÀnde den amerikanska kongressen 10 miljoner dollar som skulle gÄ till hjÀlpandet av minoriteterna i norra Irak, nÀmligen de kristna assyrierna. JÀmfört med förstörelsen som USA:s invasion orsakat assyrierna i Irak sÄ Àr detta ett enkelt plÄster som ska försöka tÀcka upp ett mycket djupare, mer allvarligt problem.

Budskapet om “Försvinn eller dĂ¶â€ som regelbundet lĂ€mnas till assyrierna i Irak av muslimerna Ă€r en daglig pĂ„minnelse om instabiliteten som USA har skapat för den kristna nationen. Om inte en omedelbar plan sĂ€tts i verket för att etablera en assyrisk administrerad region i Irak med polisstöd, sĂ„ kommer den hĂ€r forna civilisationen tveklöst försvinna.

Bara faktumet att USA, ett kristet land, attackerade Irak sĂ„gs det som en attack mot islam. De kristna assyrierna och andra religiösa benĂ€mningar har sen dess blivit mĂ„ltavlor för vedergĂ€llning mot de vĂ€sterlĂ€ndska kristna invaderarna. USA:s ovilja att hjĂ€lpa de kristna minoriteterna i Irak kanske bottnar i det enkla faktumet att muslimska irakier skulle se det som att USA ”hjĂ€lper en av dem”. Kan detta vara en av anledningarna till varför den amerikanska regeringen vĂ€ljer att inte hantera den hĂ€r pinsamma katastrofen?

De kristna i Irak startade inte kriget i Irak. Idag stÄr de i skottlinjen medan USA fortsÀtter undvika de mÀnskliga tragedierna av folkmordet som de Àr direkt ansvariga för sen president Bush beordrade de första attackerna mot Irak. Deras handlingar Àr inget annat Àn oansvariga. Varför ska assyrierna betala priset för det hÀr kriget med sÄ mÄnga förluster?

Som en amerikansk medborgare och som assyrier Ă€r jag rasande över hjĂ€rtlösheten av min regering för situationen de försatt min assyriska nation i. Innan de vill fortsĂ€tta bete sig som om det inte finns nĂ„got problem och innan de tvĂ€ttar sina hĂ€nder rena frĂ„n det totala kaoset de har skapat i mellanöstern sĂ„ mĂ„ste de trĂ€na och bevĂ€pna de kristna assyrierna sĂ„ att de kan stĂ„ emot och slĂ„ss mot de dagliga attackerna. Det Ă€r Ă€ven mycket viktigt att USA och den irakiska regeringen omedelbart hanterar den assyriska frĂ„gan pĂ„ samma sĂ€tt som de gjorde för kurderna 1991, genom att skapa en ”assyrisk frizon”. Med hjĂ€lp av FN kan utvecklingen av den hĂ€r regionen sakta börja och kanske kan assyrier till slut Ă„terigen bli en framgĂ„ngsrik nation pĂ„ egen hand, precis som kurderna.

Skriven av Rosie Malek-Yonan & översatt av Emil Brikha