Publicerad: 2008-08-07

  • Tipsa en vn
  • Skriv ut artikeln

Martyrernas dag, 7 augusti

LEDARE Det assyriska folket, har genom åren blivit utsatta för folkmord och massaker, förföljelse och förtryck, tvångskonvertering och trakasserier i hemländerna av ingen mindre än statsmakterna. Seyfo, svärdets år, folkmordet på assyrierna ska aldrig förglömmas, ej heller förlåtas utan det ska erkännas. Mellan åren 1914 och 1918 utfördes ett folkmord mot det Ottomanska Rikets kristna befolkning till följd av de så kallade ungturkarnas politik. Under dessa år utplånades två tredje delar av det assyriska folket. Förtrycket fortsatte även efter första världskriget och Mellanösterns nyordning genom Nationernas Förbund och stormakterna.

Den 7 augusti 1933 utfördes en massaker i den assyriska byn Simele, i Norra Irak, då tusentals assyrier mördades. Bland offren fanns ett stort antal gamla, kvinnor och barn. Dådet utfördes av irakisk polis med Storbritanniens goda minne och var en konsekvens av den djuprotade misstron mot assyrierna. Återigen föll många offer för att statsmakten ansåg de som ett konspiratoriskt element i det egna landet. 

Än idag läser vi och hör vi hur det assyriska folket förtrycks, förföljs och mördas i hemländerna.  I Irak töms landet på den assyriska befolkningen som är ursprungsbefolkning. Dessa händelser har kommit att bli en dominerande del av assyriernas kollektiva minne.

Därmed har den 7 augusti efter Simele-massakern kommit att symbolisera martyrernas dag och uppmärksammas årligen av assyrier över hela världen. Massakern var inte en isolerad händelse, dessvärre var det inte det enda försöket till utrensning av det assyriska folket i hemländerna. Under hela förra seklet och in på detta sekel har det assyriska folkets hopp och tålamod ständigt satts på prov. Den känsla av trygghet och frihet som människor i sitt hemland bör åtnjuta har för det assyriska folket varit en bristfällig vara, stundtals väldigt kortvarig eller obefintlig. Men trots dessa försök till förintelse har det assyriska folket överlevt och tagit sig igenom och väckt den kollektiva känslan av en folkgrupp igen och det har varit tack vare länder som Sverige.

Vi har i detta land fått tillbaka våra rättigheter som människor.
Assyriska riksförbundet säter stor vikt vid att martyrernas dag uppmärksammas. Historien är en viktig del av varje folk, likaså för assyrierna och bör förmedlas till våra ungdomar och nya generationer. Föregående år arrangerade riksförbundet tillsammans med de andra riksförbunden en fredlig manifestation för att ära alla oskyldiga som dött då och nu. I år, däremot har riksförbundet i en skrivelse uppmanat sina medlemsföreningar att uppmärksamma martyrernas dag, då den bör vara levande och ej får falla i glömska.

Men syftet är inte att enbart upprätthålla en tradition för traditionens skull, för då faller den lätt i glömska och förlorar snart sin mening. Nej, riksförbundet och medlemsföreningarna bör belysa och sprida kunskapen vidare för att skapa förståelse och intresse. Genom att visa att det finns en röd tråd igenom dessa händelser kan det leda till en ökad medvetenhet om den egna identiteten. De ungdomar som lär sig sin historia och får en ökad identitetskänsla kan i sin tur skapa en förståelse hos andra om det assyriska folket. Historiebeskrivningen bör dock innehålla alla delar och inte enbart negativa inslag. För vi har gjort mycket, vi är en bra bit på vägen, vilket vi bör känna stolthet för, men dock finns det mycket kvar att utföra.

Vi, levande har ett stort ansvar för de dödas sak att försvara och bevara vad de döda upplevde som sanning, rättvisa, anständighet och rätten att säga sin mening. För detta krävs intresse och vilja att engagera sig för att vara den röst som en gång i tiden har tystats ner.

Rachel Hadodo
Förbundsordförande