Publicerad: 2008-08-08

  • Tipsa en vän
  • Skriv ut artikeln

AKF Reseblogg Turabdin 20-23 juni

RESOR Assyriska Kvinnoförbundet gjorde en resa till hemlandet den 15 - 29 juni där 22 kvinnor som representerar olika medlemsföreningar i Sverige deltog. Följ Samira Toumas blogg från denna resa.

20 juni
Efter en god frukost på klostret blev vi guidade av en mycket trevligt och humoristiskt nunna som verkligen tog sig tid att berätta för oss om klostrets historia, trots att jag har varit där flera gånger tidigare blir man ändå fascinerad av det som nunnan berättar. Hur som helst var vi tvungna att lämna den fridfulla miljön och åka vidare till Miden där vi träffade Lahdo Barinc som guidade oss i Mor Jakoub kyrkan som byggdes år 600 e.k. Det var en mycket fin kyrka som fortfarande har en relativt stor församling och som även har hemspråksundervisning för byns unga människor. Miden är en av de få byar i Tur Abdin som fortfarande bara bebos av assyrier.

Därefter åkte vi till Bsorino och här ville några vandra vidare i byn och se lite mer än bara kyrkor. Det är tyvärr inte många assyrier som bor kvar och de få bybor som är kvar var ute på åkrarna eftersom det var skördetid. Sedan åkte vi till den berömda Aynwarda och Mor Husabo som var ett fäste under seyfotiden. Byn som stod på sig och gjorde motstånd, en hjältarnas by. För oss var det ett historiskt besök i denna fantastiska by som låg på ett berg, det var så högt att man kunde bli höjdrädd när man stod där i Mor Hushabos tak och såg runt omkring sig. Guiden berättade för oss om hur människorna tog sin tillflykt till kyrkan under seyfo och han visade oss även en liten glugg i väggen där en gravid kvinna tog sig igenom och blev räddad i sista stund, min syster som viste vem denna kvinna var berättade att hon födde en son som hon senare kallade honom för Ferman, som betyder Seyfo och att kvinnan var en släkting från byn Irnis.

Efter den känslomässiga upplevelsen i Aynwardo var det dags att åka vidare till klostret Mor Abrohom som ligger i Midyat. Här var det starka känslor eftersom klostret är Midyats kyrkogård och här hade de flesta av oss anhöriga som var begravda. Vi gick runt i kyrkogården och tände ljus och bad en bön för våra anhöriga. Eter att vi fick vila oss blev vi bjudna på te av nunnorna som bor i klostret, sedan var det dags för fritid i Midyat. Här var det igen köphysteri i Midyats berömda guldaffärer, de flesta köpte en massa finna silversmycken och strövade runt i Midyats gator och försöka att komma ihåg så mycket som möjligt ifrån tiden då de bodde här. De flesta var precis som jag väldigt unga när deras föräldrar flyttade till Europa och kom ihåg väldigt lite. Jag och några andra tappra själar tog oss runt i Midyat och till Mar Shmuni kyrkan och efter kyrkobesöken gjorde vi en snabb visit hos min mammas kusin som bor precis granne i närheten av kyrkan. Vi bara öppnade grinden och gick in, den gamla tanten kände igen mig och blev så glad och försökte envisas med att vi skulle stanna kvar över natten som vi gjorde några år tidigare, då vi också bara dök upp från ingenstans och lärde känna dem. Men den här gången fick vi nöja oss med att äta goda frukter och nybakat bröd från ”tanuro”.  Efter att vi var klar med Midyat åkte vi tillbaka till Mor Gabriel där vi blev bjudna på en god middag och efter middagen tog biskop Samuel Atas emot oss i gästsalongen.

På kvällen diskuterade vi hur vi skulle lösa det här med att hinna med alla byar, så vi kom fram till att dela upp de kvarvarande 6 byarna i två grupper och deltagarna fick välja grupp och därmed by. Det var en ganska bra idé eftersom vi hade två minibussar till vårt förfogande och alla skulle hinna vistas längre i de byar de ville besöka.

21 juni
Jag hamnade i den gruppen som skulle till Irnis, Hapsis och Saleh. Vi var ganska nöjda när vi var på väg till Irnis. Men när vi anlände till Mor Kuryakos i Irnis var dörren förstås låst och hur mycket vi än knackade var det ingen som öppnade. Vår chaufför ringde då till några från min mammas släkt som ansvarar för kyrkan som i sin tur ringde till någon i byn som kom och öppnade dörren åt oss. Strålning eller inte, det är tacksamt med mobiltelefoner! När vi väl kom in i kyrkan var den gamle prästen och hans fru där inne i den underbara svalkande salongen och njöt av lugnet. Efter att vi svalkat av oss i den underbara lilla kyrkan ville tjejerna gå runt och se sig omkring i byn. Jag måste säga att det var en stor besvikelse, nedfallna hus, igenvuxna av taggar och otroligt smutsigt och stinkande. Det hela var så obehagligt att vi bara ville komma tillbaka till kyrkan. Efter Irnis var det dags för byn Saleh, i Saleh togs vi emot av en ung student i klostret som guidade oss och berättade om klostrets historia och helgonet Mor Jakob. Guiden var även intresserad av sina släktingar i Sverige, så han tog sig verkligen tid att visa oss både de historiska utgrävningarna från assyriernas stormaktstid och helgonets gravkammare. Efter det togs vi emot av munken Daniel som blivit kidnappad av kurder för ett halvår sedan. Munken var väldigt reserverad och tyst, men nunnorna var desto mer pratsamma och berättade gärna om Ibrahim Baylan, speciellt den äldre nunnan kom ihåg honom som en klipsk kille som hade en ganska klen hälsa men skarp intelligens. Här hade vi en trevlig pratstund samtidigt som vi blev bjudna på mycket goda aprikoser som dem plockade från den egna trädgården. Efter den trevliga stunden var det dags att ta sig vidare till Hapsis. När vi kom till Hapsis var det samma visa igen. Kyrkan var låst och chauffören fick hämta den gamla mannen som ansvarade för kyrkan så att denne kunde låsa upp för oss. Det var det enda gamla paret som bodde i Hapsis och som såg till att folk skulle kunna besöka kyrkan. Kyrkan var renoverad precis som alla andra kyrkor i Tur Abdin, men den var också tom och öde precis som många andra ställen. Efter en deprimerande vistelse var det dags för oss att möta den andra gruppen i Midyat. Alla var glada över vistelsen i Midyat för trots allt bodde de flesta assyrierna i Midyat och därmed var det där man kände sig som tryggast. Efter lunchen i en av Midyats restauranger begav vi oss till Mardin och Zafaran klostret.

Zafaran klostret är verkligen en fantastiskt underbar plats. Historiskt är den mycket gammal. Långt före kristendomen var den en helig plats för gamla assyriska gudar berättade den glade munken som guidade oss i klostret. Efter guidningsturen blev vi inkvarterade i våra rum och därefter samlades vi för ett trevligt samtal med munken. I detta kloster var det inte nunnorna som jobbade och lagade maten utan man hade anställda som skötte om klostret. Framemot natten anlände Biskop Saliba Özmen till klostret och han hälsade oss varmt välkomna och stannade länge med oss och frågade om både hur vi mådde och om vår vistelse. Han berättade även om de många projekt som klostret driver och ställde frågor om AKF och syftet med vistelsen. Diskussionen fortsatte i flera timmar. Dagen därpå var det söndag och högmässa i det lilla kapellet uppe som deltog i. Biskopen tillägnade predikan Jungru Maria och om vikten av kvinnan i den assyriska kulturen och kyrkan. Vi gladdes väldigt mycket åt mässan. Han var nog den mest feministiske biskop jag mött. Många passade på innan avgång att ta en promenad i den underbara trädgården som heter ”ferdeyso”, paradiset, och det är verkligen ett paradis. I trädgården finns det en öppen plats med högt tak som skydd för solen. Under taket finns det sittplatser och det rinner vatten uppifrån bergen som är källvatten och drickbart. Platsen är dessutom omgiven av den vackra trädgården med alla sina frukter och grönsaker som avnjuts av klostrets besökare.

22 juni
Efter det underbara bemötandet av Biskop Saliba Özmen var det dags att ta sig vidare till Kamishly där vår reseledare Georg Said väntade med Izla bussen för att ta oss till vårt hotell, Maryland. Efter att vi blev inkvarterade i våra rum fick vi en god lunch som bestod av lahmbacin, sallad och daughe. Efter det fick vi en lång vila fram till kvällen då en fest med Fadi Karat väntade oss i Cesarpalace, som är en av utomhusbassängerna i Kamishly. Festen var så perfekt som den kunde bli. Fadi Karat sjöng bra och lyfte upp de assyriska kvinnorna och rörelsen i sina tal och texter och vi njöt till 100 % hela natten fram till klockan tre på morgonen.

23 juni
Fri dag i Kamishliy, alla såg fram emot det. Det blev shopping, frisörsalonger, manikyr/pedikyr, släktträffar.m.m.

Samira Touma