Publicerad: 2008-10-31

  • Tipsa en vĂ€n
  • Skriv ut artikeln
Foto: Linda Asmar

PingismÀstaren frÄn Sverige blev munk i Turkiet

PROFIL Nitton Är gammal hade han bestÀmt sig - pingisfantasten Stefan Fidan frÄn VÀstra Frölunda flyttade till Syrien för att bli munk. "Folk blev förvÄnade. De frÄgade om jag var sjuk", sÀger han. Tio Är senare ser fader Stefanos tillbaka pÄ tiden innan och efter det stora beslutet.

Det har snart gÄtt tio Är sedan den dÀr dagen dÄ patriarken för den syrisk- ortodoxa kyrkan, Ignatius Zakka I Iwas, tilldelade Stefan Fidan den svarta mössan - symbolen för att han vigts till munk.

Han var 19 Är gammal och hade dÄ Äkt till Sankt Afrems kloster i Syrien varje Är sedan han var tretton. Resor som grundat sig i en avundsjuka mot vÀnnerna i Göteborg som kunde det syriska modersmÄlet mycket bÀttre Àn han.

- Jag hade bestÀmt mig för att komma ikapp dem, sÀger han.

Genom sina förÀldrar, som Àr kristna assyrier, Àven kallade syrianer, frÄn Mellanöstern, hörde han talas om pojkskolan i patriarkatets sÀte och bestÀmde sig för att Äka dit.

- Jag var inte sÄ religiös men visste att de var strikta med sprÄket pÄ sÄdana platser.

Stefan Fidan gick dÄ i femte klass pÄ VÀttnedalsskolan, tyckte studierna var sÄdÀr kul och hans resultat var dÀrefter. Medaljerna i pojkrummet skvallrar om ett större intresse för pingistrÀningen i KannebÀck.

- Jag Àlskade pingisen - det var min stora passion - och jag tog mÄnga titlar.

Att med medelmÄttliga resultat i skolan be om uppehÄll i nÄgra mÄnader var inte helt smÀrtfritt.

- Rektorn blev inte sÄ glad men jag lovade att inte vara borta för lÀnge.

Ett löfte som senare visade sig bli till en oavsiktlig lögn. Med knappa kunskaper i syriska gjorde Stefan Fidan sin första resa pÄ egen hand - pingisracket lÀmnade han hemma.

- De första veckorna var en mycket svÄr tid. NÀr mina förÀldrar ringde och frÄgade hur jag hade det sa jag att det var bra - efterÄt gick jag och grÀt pÄ rummet, berÀttar han.

Livet i klostret bestod till största del av studier i sprÄk, teologi, historia och en hel del disciplin - dÀr fanns inget utrymme för lek och spel.

- Vi bÀddade sÀngarna, stÀdade och hjÀlpte till med maten - nÄgot jag aldrig tidigare gjort.

Men han fick bra stöd frÄn munkarna som hela tiden fanns nÀra till hands. Ofta hade de samma undervisning samt delade de regelbundna bönestunderna - det som skulle komma att bli grunden till hans kristna tro.

- Man kan nÀstan sÀga att vi levde som munkar, det var inte mycket som skiljde oss Ät, sÀger Stefan Fidan.

NÀr den svÄra tiden var avklarad blev telefonsamtalen till förÀldrarna allt fÀrre, han njöt och hans syriska förbÀttrades. Han kunde se sig sjÀlv prata flytande med vÀnner och slÀkt dÀr hemma.

- Jag hade bestÀmt mig för att bli hemsprÄkslÀrare.

Ett mÄl som senare skulle fÄ en annan riktning. NÀr han efter nÄgra mÄnader ÄtervÀnde till vardagen i Sverige upptÀckte han att det som en gÄng var hans hem inte lÀngre kÀndes sjÀlvklart. NÄgot hade förÀndrats inom honom.

- Min familj och livet i Sverige kÀndes frÀmmande. En sÄdan sak som att öppna kylskÄpet och ta mat kÀndes otÀnkbart, jag skÀmdes i mitt egna hem.

Medan det mentala avstĂ„ndet till hemlandet ökade sĂ„ flyttades Syrien allt nĂ€rmare - hans resor blev fler och lĂ€ngre för varje Ă„r. NĂ€r han gick pĂ„ högstadiet i Önneredsskolan bestĂ€mde han sig för att stanna utomlands och sjĂ€lv börja undervisa.

Med tiden blev han mer övertygad om hur han ville att hans framtid skulle fortskrida. Han var 17 Är gammal den dÀr dagen dÄ han för första gÄngen avslöjade det som rört sig i hans tankar. LÀget var givet - han var ensam pÄ promenad med patriarken dÄ han berÀttade att han bestÀmt sig - han ville vigas till munk.

- Jag hade fÄtt kÀnna pÄ livet som munk under en sÄ lÄng tid och jag kunde inte finna mig i en annan roll Àn denna. Jag trivdes med den ensamhet och nÀrhet till Gud som det innebar.

Patriarken mottog beskedet med blandad förtjusning - han var glad men samtidigt kluven - han visste att kyrkans regler inte tillÀt att viga munkar yngre Àn 19.

- Han sa att jag var ung och hade ett par Är till att tÀnka igenom mitt beslut.

1998, tvÄ Är och mÄnga diskussioner med förÀldrarna senare var Stefan Fidan bergsÀker. Pappan hade respekterat hans val till slut medan mamman grÀt varje gÄng saken kom pÄ tal.

- Hon la pÄ luren flera gÄnger. Hon kunde inte gÄ med pÄ det - hennes Àldsta barn skulle ju gifta sig och skaffa barnbarn.

Den 29 november 1998 blev Stefan Fidan i stÀllet Fader Stefanos. Hans förÀldrar nÀrvarade inte vid den snabbt inplanerade ceremonin utan kom en vecka senare - dÄ vÀgrade mamman att prata med honom. Men för Fader Stefanos kvittade det. Dagen till Àra var för stor i sig.

- Jag kunde inte sova natten innan, jag lÀste psalmer Ànda till morgonen.

Numera bor han i ett av vĂ€rldens Ă€ldsta kloster - Saffransklostret i sydöstra Turkiet. Han trivs som munk och har en nĂ€ra relation med biskopen tillika kusinen Saliba Özmen. Hans dagliga sysslor, förutom kontakten med Gud, bestĂ„r av att undervisa klostrets elever, översĂ€tta kyrkoböcker, vĂ€gleda familjer och ta emot turister.

Uppemot 2 000 personer frÄn hela vÀrlden besöker klostret dagligen. Men hade Fader Stefanos fÄtt bestÀmma sÄ hade han helt hÄllit sig borta frÄn stora folkmassor.

- Jag vill inte leva bland folk, jag trivs med ensamheten - det Àr dÀr jag finner min styrka.

NÀr mörkret faller om kvÀllarna tar han pÄ sig joggingskor, trÀningsbyxor och T-shirt och löper sex kilometer i Mardin. Rundan avslutar han med att hoppa hopprep.

- Jag ser det inte som frÀmmande, det Àr viktigt att stimulera kroppen. HÀlsan Àr viktig.

Numera kan han Àven utöva sin stora passion. NÀr klostrets elever har gjort sina lÀxor pÄ eftermiddagarna sÄ stÄr pingisbordet och vÀntar pÄ att bli anvÀnt. DÄ vinner oftast Fader Stefanos.

[Fotnot: Artikeln har tidigare publicerats i Göteborgs-Posten.]

 

Linda Asmar
Redaktionen