Publicerad: 2017-12-20

"Vi får aldrig ge upp"

INSÄNDARE Situationen för folkgruppen är allvarlig och kräver engagemang från varenda assyrier, skriver insändarskribenten Andreas Barjosef.

Snart har det gått 103 år sedan folkmordet på armenier, assyrier och greker. Minnena är många och känslorna är starka.

Idag brottas många mellan dubbla- eller trippelidentiteter, att hitta balansen mellan nationen man bor i och nationen man har sina rötter ifrån och engagerar sig för. Det kan upplevas som en omöjlig uppgift där man ifrågasätter dess relevans som tyvärr kan leda till att man glömmer sin historia. 

Men det är inte omöjligt, med inriktat mål, bestämdhet och brinnande engagemang kan man lyckas.

Engagemanget för den assyriska frågan känns hos många assyrier idag som en praktisk taget omöjlighet med många viljor och riktningar.

I Tur-Abdin, har vi på ena sidan assyrier som går och köper hus eller mark, har egendomar som man aldrig sålde och lägger sin röst på kurdiska partiet HDP i vilket man accepterar ett kurdiskt styre, det vill säga ett kurdiskt land på assyrisk mark.

På andra sidan har vi assyrier som inte vill ha något med Turkiet att göra och ställer kraven att Turkiet och kurderna lämnar tillbaka egendomarna, områdena och erkänner folkmordet.

På Nineveslätten har vi på ena sidan assyrier som lägger sin tillit på KRG där man offrar sin etnicitet till att bli identifierad bara som en religiös grupp och även här acceptera ett kurdiskt land på assyrisk mark. På andra sidan har vi assyrier som inte accepterar ett kurdiskt land på Nineveslätten där man tar sida för centralregeringen i Bagdad i form av en självstyrande provins.

I Syrien har vi då en sidan där assyrier som kämpar för sina nationella rättigheter utan beväpnad styrka, arbetar diplomatiskt för mänskliga rättigheter i Syrien tillsammans med syriska och kurdiska grupper och organisationer. På andra sidan har vi assyrier som lägger sin tillit på beväpnad styrka utan samarbete med kurdiska organisationer och grupper, som också kämpar för sina nationella rättigheter i Syrien.

En komplex situation där diskussionerna och debatterna kan pågå i oändlighet. Men vi måste också lära oss av historien och se fakta. Med jämna mellanrum ser vi ett systematiskt förföljande av assyrier ifrån turkiska, kurdiska och arabiska partier där hot, mord, konfiskeringar och förnekande återkommer gång, på gång, utan något slut.

Faktumet är att det inte finns något som pekar på att vi kommer att kunna vara kvar i hemlandet om vi inte styr över oss själva samtidigt som vi lever i en global värld där vi alla är beroende av varandra.

Som assyrier tycker jag att situationen är väldigt allvarlig och kritisk som kräver omedelbar åtgärd. Engagemang krävs ifrån varenda assyrier för att lösa situationen i hemlandet, vi kan inte ge upp, vi kan inte kapitulera, vi har inte råd med det.

Mitt hjärta, mitt älskade, mitt Assyrien.
Se vad du har fått utstå.
Mitt älskade rike vars sår aldrig läker.
Vår historia som ständigt täcks av mörker.
Vars överlevnad som ständigt balanseras mellan liv och död.
Vars martyrer som ej får sova i frid.
Vars överlevande som kämpar för att höras.
Ty Assyrien, mitt älskade, mitt hjärta, mitt rike.
Ljuset kommer för dig mitt Assyrien.
Historien kommer berättas.
Historien kommer aldrig ta slut.
Vi minns våra martyrer för evigt.
Vi gör och för evigt lever.
Vi är Assyrien och för dig vi evigt kämpa.

 

Andreas Barjosef
Styrelseledamot i Assyriska riksförbundet