Publicerad: 2018-05-05

En ovärderlig studie

HISTORIA Nemrod Barkarmo har läst forskaren Ulf Björklunds bok om assyrierna från 70-talet och är imponerad över innehållet och orolig för att den riskerar att falla i glömska.

Under 70 och 80-talet när de assyriska flyktingströmmarna till Sverige kom att växa så kom även lokalbefolkningens oro kring denna flyktinggrupp att utbreda sig. Vilka var de kristna assyrier som lämnat sina ursprungsområden i Mellanöstern, för att bosätta sig på en plats långt borta i en stad som Södertälje, så olik deras tidigare hemort? Vad var bakgrunden till deras flykt och stämde alla rykten som gick i folkmun om dem? För att svara på bakgrunden till assyriernas migration och för att öka förståelsen kring deras uppbyggnad av ett samhälle i Sverige så utfördes en studie 1981, på uppdrag av Ulf Björklund. En studie som varenda svensk-assyrisk ungdom borde läsa för att kunna ta del av sina föräldrars och farföräldrars storslagna resa: genom länder, jobb, slit, fördomar, förtryck, frihet, utbyte och berövande av kultur och identitet samt många andra tuffa prövningar.

Studien, "North to Another Country - The Formation of a Suryoyo Community in Sweden", är en av sitt slag när det kommer till den detaljerade beskrivningen av assyriernas tid i Turabdin fram till den första tiden i Sverige. För mig som svensk-assyrier, född i diasporan, är det svårt att ha en förståelse och inblick i det agrikulturella samhället som dåtidens byar i Turabdin präglades utav. Även om man fortfarande kan ta del av mor- och farföräldrars samt andra släktingars upplevelser och berättelser så kan inte det som sägs via mun ge samma tyngd som dokumenterad historia på papper. 

 Att gå in på detaljbeskrivning av Ulf Björklunds studie skulle kräva en handfull av sidor, det då boken utgörs av otaligt intressanta skildringar och företeelser. Boken består av fyra kapitel. Kapitel ett ger en introduktion av studien och dess kontext. Kapitel två utgörs av en beskrivning av kristendomen och de kristnas historia i Mellanöstern. Här beskrivs bakgrunden till de olika kyrkliga splittringarna inom den assyriska folkgruppen, hur kristendomen spreds via assyriska missionärer och hur de assyriskt kristna slutligen kom att lida, utstå förtryck och utsättas för folkmord till följd av sin religionstillhörighet. Kapitel tre handlar om assyriernas migration, med fokus på västassyrierna och området Turabdin. Det sista och fjärde kapitlet beskriver assyrierna i det svenska samhället under deras första tid i det nya landet.

Studien och dess metod
Studien finansierades av expertgruppen för invandringsforskning (EIFO) och utfördes vid avdelningen för Social Antropologi vid Stockholms Universitet. Som jag tidigare nämnt hade en oro spridit sig bland den svenska lokalbefolkningen när de assyriska flyktingströmmarna kom att växa. Det här ledde till försök, från den svenska regeringen, att stoppa den assyriska invandringen till Sverige. Försöken misslyckades och den assyriska frågan kom snabbt att bli ett rikstäckande problem.  Utöver detta kom de välkända "raggarbråken" 1977 att stressa denna fråga än mer. För att lösa problemen och bland annat för att spräcka hål på eventuella myter och falska rykten så utfördes olika studier i syfte att kartlägga assyriernas bakgrund, en av dem skrevs av Ulf Björklund 1981. 

Assyriernas ökning av invandring kom inte lägligt för Sverige. Tidigare hade assyrier välkomnats med en öppen famn då bristen på arbetskraft var stor i landet. Men när den assyriska flyktingvågen nådde sin topp så genomgick olägligt nog också den svenska ekonomin en stagnation. Myndigheterna tog beslut att begränsa immigrationen. Nu krävdes det uppehålls- och arbetstillstånd för de assyrier som sökte sig till Sverige för en bättre tillvaro och för att ansluta sig till de släktingar som lämnat byn och deras tidigare gemensamma hem. Assyrierna fortsatte att komma in i landet, dock utan tillåtelse. Nu hävdade assyrierna rätten till sin närvaro i form av att vara på flykt från förföljelse och förtryck. 

Diskussioner uppstod mellan myndigheter vare sig denna minoritet verkligen skulle betraktas som en flyktinggrupp. Var de offer för förföljelse eller var deras flytt till Sverige snarare en fråga om sökandet efter jobb och stärkta ekonomiska förhållanden? Ulf kom således, i syfte att kartlägga assyriernas bakgrund och de otaliga frågor som uppkommit i samband med gruppens entré i Sverige, att påbörja sitt fältarbete juni 1977. Från denna månad och ett år framåt bodde Ulf i assyriernas hjärta i staden Södertälje, stadsdelen Ronna. Ulf besökte assyrierna i Ronna, Botkyrka och andra intilliggande områden med en hög koncentration av assyrier. Ulf besökte även Beth-Zalin (Qamishli) och Turabdin för att öka förståelsen kring assyrierna som folkgrupp och deras tidigare bosättningsområden.

Migrationen till Centraleuropa och Sverige
Efter en kort, men väl detaljerad redovisning av assyriernas historia så leds boken in på dess tyngsta grundpelare; migrationen och assyriernas tid i sitt nya land Sverige. Kapitlet delas in tre områden;

1) omständigheterna som fick assyrierna att lämna sina ursprungsområden

2) immigrationen till Sverige och de omständigheter som bidrog till den. 

3) De olika förflyttningar som kom att ske från ort till ort inom Sverige.

Under 60-talet hade den tyska industrialismen växt sig stark och behovet av arbetskraft för att tillgodose marknadens behov var stark. Gränsen mellan Öst- och Västtyskland var fortfarande stängd och arbetskraften behövde importeras från andra håll än ifrån den som redan fanns i landet. För att lösa problemet hämtade man in en stor del av denna arbetskraft från Turkiet och redan vid 1973 ska siffran för turkisk arbetskraft i Tyskland ha uppgått till mer än 600 000. Av dessa var en del assyrier som genom olika vägar kommit att bosätta sig i Tyskland. Till största del för att jobba och skapa bättre ekonomiska förutsättningar, för sig själva och för sina familjer.

Under 60-70 talet hade omkring 20 000 (40%) av den assyriska befolkningen i Turabdin migrerat till Europa. Många assyrier flyttade direkt från byn till Europa och en del andra först till Istanbul, Syrien eller Libanon, innan de slutligen migrerade till Europa. Det var inte enbart Tyskland som assyrierna sökte sig till för att jobba, många kom även att hamna i Schweiz och Holland. 

Många som tagit sig till Tyskland kom dessvärre att se sig utan framgång i jobbsökandet och tvingades därmed att fortsätta jakten på jobb på andra håll, eller rentav flytta tillbaka till Turkiet. Många kom slutligen att hamna i Sverige, antingen direkt från hemlandet, eller genom att först ta sig till några av de ovannämnda Europeiska länderna på vägen. 

Livet i Turabdin var hårt och många levde under fattigdom och förtryck. Ulf beskriver de lokala maktförhållanden som förekom i de flesta byarna/städerna med kurdiska grannar. Det fanns en kurdisk agha som innehade största delen av marken och makten låg i denne mans händer i byn. Aghan hade en roll som länk mellan staten och de lokala invånarna. Aghan valdes alltså av folket i byn och var därmed i stort beroende av den kristna befolkningens röster. Aghan försökte att locka till sig de olika Ashiryaotho (klaner) som fanns i området. Han var beroende av folket (de kristna) och de var i sin tur beroende av Aghan i form av beskydd. I varje by fanns dessutom en muxtar (rådman), som kunde vara kristen. I en stad som Midyat fanns det totalt fyra muxtars (alla kristna). Dessa saknade dock någon större politisk påverkan, men var talesmän för den kristna befolkningen. Det fanns ingen möjlighet att de kristna gemensamt skulle utse en assyrisk Agha för att sedan rösta på honom. Detta skulle enbart väcka muslimernas ilska emot dem.

När en assyrisk man (pojke eller far) lyckats etablera sig i sitt nya land med jobb och bostad tog det inte lång tid innan resterande del av familjen kunde ansluta sig. Om landet var i behov av arbetskraft (vilket Tyskland och Sverige var till en början) så togs dessa familjemedlemmar emot med en öppen famn. Senare, när det blev svårare att migrera, så gjordes det på begäran av att man var flyktingar och att man förföljdes i sina ursprungsområden. 

Väl i Sverige kom assyrierna att koncentreras i staden Södertälje och det gjordes stora satsningar från svenska myndigheter för att flytta på och sprida denna grupp av assyrier. Assyrierna kom att placeras i nya orter, men de flesta flyttade efter en kort period tillbaka till Södertälje och det assyriska samhälle som etablerats där.

En del av detta kapitel som gör studien intressant och rolig att följa är den utförliga beskrivningen av en släkts migration från Midyat till centrala Europa och sedan vidare till Sverige. Alla händelser som kom att spela roll för denna migration, från 60-70 talet, beskrivs för denna släkt. Släkten som beskrivs i boken är Rhawi (b-Burhawi i boken) och alltifrån släktträd, husuppdelningar (Bote och Shawtho) ,giftermål dessa emellan, samt de olika rutter som slutligen placerade mestadels av släkten i Sverige beskrivs med en stor detaljrikedom. Genom att författaren använder sig av detta släktexempel så blir det enkelt för läsaren (speciellt en assyrier) att relatera till och följa den resa som många av våra föräldrar gjort i sina liv. Fokus i studien är alltså på Midyatborna och deras resa från Turabdin till Sverige, men många praktexempel och utmärkande drag och detaljer beskrivs även för andra byar, exempelvis för Gündüke di-cito, Kerburan , Mar Bobo och Anhel.  

 

 

 

 

 

Slutligen beskrivs assyriernas tid i Sverige i det sista kapitlet. Här beskrivs alltifrån bildandet av de första organisationerna, de olika konflikter som ägde rum under denna tid, integrationen och assimileringen i det svenska samhället med mera. I boken beskrivs den första tiden i Sverige väldigt utförligt och jag är osäker på om många assyrier ens själva skulle kunna återge detta i en sådan detaljerad grad. 

Författaren tar upp två intressanta detaljer kring transformerandet av den assyriska identiteten i Sverige. En av de detaljerna är överförandet av ansvarsrollen och auktoriteten från pappan till sonen. I byarna och Turkiet var det tidigare pappan som bar allt ansvar för familjen. Han jobbade och införskaffade pengar åt familjen, höll ihop släkten, hade kontakt med myndigheter och andra viktiga instanser. I Sverige så rubbades denna roll då pappan oftast inte kunde språket i sitt nya land. Som analfabet var han i behov av sina barn som ofta agerade tolk åt sina föräldrar. Många av papporna kände en maktlöshet över att inte kunna försörja och ta hand om sin familj likt det sätt de tidigare gjort. 

Den andra detaljen är hur assyrierna ganska tidigt kom att ta till sig av svenska normer i sina nybildade organisationer. Ett exempel på detta är de kvinnosektioner som helt plötsligt bildades i kyrkor, föreningar och andra organisationer. Även om kvinnoförtrycket fortfarande var påtagligt hos assyrierna i Sverige så kom situationen att gradvis förbättras med deras intåg i föreningslivet. Det går dock att läsa om hur många assyriska flickor, mot sin vilja, blev bortgifta vid tidig ålder (en del exempel på 15 åriga flickor presenteras) och det är tydligt att prägeln från by-mentaliteten inte släppt ännu.

Sammanfattning

Jag skulle önska att återge fler av de exempel som beskrivs i boken men de är alltför många och skulle kräva alltför mycket av min och läsarens tid. Något som dock bör lyftas upp är författarens bruk av assyriska ord genom studiens gång. Ord och termer som användes i tidigt skede, både i byarna, men även här i Sverige presenteras och ges en utförlig beskrivning. Jag som är född i det här landet har hört talas om en del av dessa ord men det är inte förrän jag läst denna bok som jag sannerligen förstått deras innebörd. Idag kan jag med säkerhet berätta hur livet i Turabdin såg ut, jag kan beskriva rollen hos en moder, fader, son eller dotter i hemlandet och här i Sverige. Jag kan dessutom beskriva bakgrunden till att mina föräldrar kom att förflyttas från en plats till en annan och jag kan förklara hur det assyriska samhället och gemenskapen i Sverige kom att ta sin grund och formas till det den är idag.

Ulf Björklund gick bort den 12 oktober 2011 och hann även med att skriva en bok om armenierna med titeln "Armenier - sex essäer om diaspora". Att Ulf var bosatt i Ronna under ett helt år under sin fältstudie säger allt om vilken ansträngning som krävdes från hans sida. Han umgicks, levde och bodde med assyrier enbart för att lära känna dem mer än på distans och på ett vetenskapligt plan. Under vissa sidor och beskrivelser så frågar man sig själv som läsare om det inte är möjligt att Ulf kände assyrierna och deras historia bättre än vad en assyrier gjorde. 

Den här boken är enligt min åsikt ovärderlig och inte minst sagt för de assyrier som fötts i diasporan. Även om det fortfarande finns mor- och farföräldrar som kan berätta historier så dör sakteligen dessa källor ut. Ulf har genom sin studie dokumenterat all den bakgrund som krävs för att vi ska förstå vilka vi är idag och hur den assyriska identiteten skapats samt förändrats på gott och ont i vårt nya land. Tragiskt nog finns inte mer än två exemplar kvar på internet och boken och dess innehåll riskerar att endast samla damm i något enstaka bibliotek och för all framtid försvinna ur vårat vetande. Det är upp till eldsjälar och assyriska bokförlag att ge ut denna bok på nytt om möjligheten finns. Det för att något så ovärderligt äntligen ska ta sin plats i våra hem och ge värde i varje assyriers kunskapsbank och hjärta.  

  

Nemrod Barkarmo